Förra nyår fick jag en idé att jag skulle ha ett "projekt" för 2016. Inte direkt någon större utmaning som skulle leda till personlig utveckling på något sätt, som typ att börja blogga mer eller äta mindre onyttigheter eller så, som ett ordentligt och ambitiöst nyårslöfte kanske skulle kunna se ut, för jag har väl insett hur lönlöst det är att lova sig själv något av en allt för stor kaliber. Det här gällde istället något lite mer anspråkslöst, nämligen att jag skulle ha som mål att se en ny film i veckan. Alltså en film som jag inte sett förut, inte att det måste vara en nyutkommen film, för det hade väl blivit lite väl saftigt att behöva gå på bio så ofta som det hade krävt.
Jag lyckades hålla projektet i rullning fram till midsommar typ, sen gick det i stöpet, men då tänkte jag att jag kunde omformulera målet så att det skulle vara att se minst 52 filmer på hela året. På så sätt skulle det ju fortfarande bli (minst) en film i veckan. Jag orkade dock inte fortsätta hålla räkningen, så när året började lida mot sitt slut hade jag inga förhoppningar om att jag skulle ha lyckats hålla mitt "löfte". Men jag satte mig ändå och sammanställde en komplett lista på alla filmerna jag sett (brukar ha som vana att betygsätta dem på IMDb så där kunde jag se alla filmer det rörde sig om trots att jag hade slutat föra logg) och det visade sig att jag hade sett hela 64 filmer år 2016. Baserat på betygen jag har satt verkar det dessvärre som att jag mest såg filmer som var sådär eller helt okej. Höjdarna var bland annat Akira Kurosawas Ran, Captain America: Civil War och Rogue One. Bland de sämre filmerna finns Steven Soderberghs The Limey (helt menlös), den usla A History of Violence, och danska "Flaskpost fra P". Samtliga tre såg jag hos min kompis V och även om han inte valde filmerna helt enväldigt vill jag ändå skylla på hans tvivelaktiga omdöme vad gäller val av filmer.
Det här året tänkte jag att mitt årsprojekt eller vad man nu ska kalla det ska vara att lyssna igenom alla avsnitt av Kevin Smiths podcast SModcast, från början. Det finns i nuläget 367 avsnitt, och det lär ju bli en hel del fler under årets gång, så det gäller ju att ligga i. I nuläget känner jag dock att jag har läget under kontroll. Det är den 16:e januari och jag är inne på avsnitt 18, och har hittills inte märkt av några tecken på utmattning eller så. Kanske kommer jag med fler uppdateringar här vad det lider, eller så ger jag upp innan sommaren, raderar det här inlägget och försöker förtränga att jag var så dum att tro att jag kunde klara av något så enkelt som att lyssna jättemycket på podcasts.
