Alan Partridge får hoppa in och programleda CL-finalen.

betygsätt den här bloggen

Jag är uppe och kollar på carolina hurricanes mot nashville predators som är inne på andra övertidsperioden men nu avgjorde predators just när jag skrev detta.

en av mina favoriter, helt perfekt framförande:

Var hos V igår och såg Once Upon a Time in Hollywood, tyckte den var såå bra.

 favvo låt

Vlahovic <3

Vill beställa en kontorsstol från ikea men är rädd för att d kommer vara samma gubbe som sköter hemleveransen som det var när jag köpte bokhylla för några veckor sen, han som hånade mig för att jag låg och sov när han ringde.

Fuck it min plan för sommaren kommer va att läsa om annihilation och annihilation conquest 

ett problem jag har är att jag börjat få ont i ryggen. varje morgon vaknar jag och har ont i ryggen. ryggen och även nacken. det finns väl en ganska uppenbar förklaring, och det är att jag sitter för jävla dåligt, över allt, hela tiden. sitter aldrig bekvämt, let alone ergonomiskt. vid datorn sitter jag i en helt vanlig stol, den har iofs lite mjuk "dämpning" men det är alltså ingen kontorsstol som främjar en god hållning och har några justerbara funktioner eller så. bara en vanlig stol. och vår soffa är en gammal soffa vi fick av J:s föräldrar, den är ganska skön men är fyllningen, som består av fjädrar, vilket inte är så nice överlag, "sipprar ut" med jämna mellanrum så att sittdynorna långsamt sjunker ihop. och sängen är kanske allra värst. jag brukade kunna ordna rätt bra med kuddar bakom ryggen och sitta där och läsa böcker, men nu är det helt omöjligt att få det bekvämt.

så jag har förmodligen fått ont i ryggen pga min konstanta usla hållning de senaste två-tre åren. det går att stävja genom att röra på sig, så lösningen har hittills varit att jag varit ute och promenerat som ett as. det gjorde jag innan ryggbesvären också, iofs, så på det sättet är det en ganska slapp lösning. idag gick jag ut ca 11:45, promenerade genom det jag brukar kalla för "dalen" men som mest är en lång gångbana omgiven stora ytor av gräs. det är egentligen bara en liten del av denna gångbana som kan kallas för dal, och det är när gångbanan sluttar ner och passerar under en viadukt. där är "dal-känslan" fullt närvarande. det var också just där som jag träffade en katt häromdagen som gjorde en double take när jag gick fram för att klappa den. det skrev jag om i det förra inlägget. den här "dal-delen" är i alla fall alldeles i närheten av huset vi bor i så mina promenader inleds ofta med att jag dundrar direkt ner i dalen. så gjorde jag även idag, alltså, och fortsatte sedan längs den här otroligt långa gångbanan som slutar likna en dal och mer går över i, jag vet inte, kanske ett "promenadstråk" eller något. det är en rätt behaglig promenad, inte särskilt händelserik, men småtrevlig, särskilt om vädret är nice. idag var det tyvärr inte så nice, solen hade gått i moln, och en ganska deppig stämning infann sig när jag gick på gångbanan, herre gud, vad segt detta blir, men det passar väl eftersom promenaden också kändes seg. efter ett tag vek jag av från promenadstråket och gick upp längs någon slags "tvär-gångbana" som ledde upp till dysiksgatan, det är en gata där bussen kör, så gick jag längs den bort till ivarsbergsmotet och över en annan viadukt ner till färjenäsparken. gick runt lite på berget som fanns där, och tyckte det var mycket tråkigt där. ingen vidare utsikt över någonting förutom älvsborgsbron. jag fick för mig att googla denna bro för att ta reda på hur gammal den är, men mobilens surf verkade strula. ställde mig vid en klippa där man såg ut över eriksberg, också ett ställe jag inte gillar alls egentligen. det känns alltid som att man är vid världens ände när man är där, man står vid yttersta kanten, och inte på något spännande sätt.

gick i alla fall ner för berget och igenom det pissiga eriksberg. över en bilväg och under en viadukt upp till danaplatsen. där var jag och köpte veganpizza på cyrano igår kväll. igår var betydligt mycket mysigare än idag. sen gick jag till coop och köpte livsmedel. hade fått en tilltagande huvudvärk under hela min promenad, så det fick tyvärr också bli en påse "snack oliver" och en mountain dew som åkte rakt in i blodomloppet sen när jag kom hem. första gången jag drack mountain dew var en oerhörd upplevelse, tyvärr, någonstans i financial district i new york city den första dagen på min och v:s resa dit 2012. detta har jag skrivit om i första numret av mitt "fanzine" som nog aldrig kommer publiceras, men som i hög grad existerar, som pdf, på min hårddisk och på min dropbox. drog ner persiennerna och kollade på superman the animated series. sen efter den lilla stunden av återhämtning var det bara att börja fixa med maten. vi har en slowcooker som jag fick av pappa för ett par år sedan som inte fick plats någonstans i vår förra lägenhets kokvrå, men nu när vi har ett ordentligt kök har vi börjat använda den. eller det är mest jag som använt den. egentligen vet jag inte vad jag tycker om den. känslan är ju att den gör det smidigare, man bara drämmer ner alla ingredienser och låter den stå några timmar, rör om lite då och då. men det blir aldrig särskilt smidigt egentligen. all skit ska ju hackas som vanligt, och löken lär stekas innan precis som vid vanlig matlagning, och gör man färssås lär sojafärsen också stekas om man vill att den ska få nån smak. så det blir som en vanlig matlagning (osäker på om det funkar som substantiv?) bara att det tar mycket längre tid, vilket också det är lite jobbigt. en annan jobbig grej är att köksbänkarna är lite för låga i det nya köket, så man står alltid med lite böjd nacke/rygg när man hackar och river och whatnot, och det är ju inte precis positivt för mina begynnande ryggbesvär.

när slowcookern till slut var igång satte jag mig och såg de sista tio av första halvleken mellan bologna och fiorentina. egentligen såg jag inte så mycket alls, det gick inte att uppbåda något intresse, satt och läste "fear of music" som är något slags veckobrev som ellis från mitt favvoband (nedlagt dock) trust fund ger ut via mejl. tanken är, vad jag förstått, att han ska lyssna på mer eller mindre ett album om dagen och skriva liksom en logg över sin musiklyssning, men ju längre tiden har gått desto mindre har han skrivit om musiken och mer om sitt vardagsliv. det är oerhört mysigt att läsa iaf, kanske just pga att det inte är så mycket fokus på musiken. i halvtid funderade jag på vad jag skulle göra nu. j är och övningskör så jag är ensam hemma, men jag vet inte hur länge, så jag pallar inte börja kolla på någon film eftersom jag kanske kommer bli "avbruten" mitt i då. så därför satte jag mig vid datorn och började skriva detta istället. huvudvärken försvann ett tag där när jag sänkte min mtn dew, men har sen dess kommit tillbaka lite titt som tätt. känner att aktiviteten "blogga" kanske inte är det bästa om man vill hålla den borta, huvudvärken alltså. tror det bästa hade varit att äta ett ordentligt mål mat, men det kommer ju tyvärr dröja till ca 19.00 innan jag kan göra det. har fortf fotbollsmatchen på inne i vardagsrummet, och har vid två tillfällen gått dit och kollat när jag hört att det har blivit mål. bägge gångerna har det varit bologna som gjort mål (och bägge gångerna har målskytten varit palacio, den gamle räven), men båda gångerna har det varit kvitteringsmål, så jag har alltså missat att viola gjort mål två gånger. det är egentligen lika deppigt som om de hade legat under.

tänkte göra en fotnot vid "let alone" i första stycket, men tror inte man kan göra fotnötter i blogger, eller det kan man väl säkert men jag orkar inte försöka lista ut hur. i alla fall, det jag ville berätta med den eventuella fotnoten var hur jag lärde mig uttrycket "let alone", det var när jag chattade med min amerikanska vän C för cirkar tio år sedan. han hade flyttat till houston och börjat som tech support på något av företagen som tillverkar kopiatorer. han berättade att det var lite kämpigt eftersom många av människorna som ringde tech supporten var gamla och visste inte hur man använde en dator, let alone a printer. eller något. vet inte var datorn kom in i bilden egentligen. kanske var det att han chattade med folk som behövde hjälp, inte att de ringde. äh. vet heller inte riktigt varför jag refererar till honom som min vän eftersom vi inte haft någon kontakt sedan 2013 eller nåt.

det kanske är kul om jag börjar skriva så här långa blogginlägg igen? just det här blev kanske lite oinspirerat men ge mig några veckor så kan det nog bli lite vassare.