Nya Arctic Monkeys låten <3 <3 <3

 Cass! Teen Suicide! Synd att det är en hel månad kvar till Titus dock :(

 Sökte två jobb igår. Det skulle jag inte gjort, ty nu mår jag piss.

Tänkte söka ett jobb idag (sista ansökningsdagen) men nu kan jag verkligen inte förmå mig att gå in på annonsen.

Saint Maud var otrolig.

Mår otroligt dåligt och kollar på Twente-Fiorentina. Det förra är inte relaterat till det senare.

Jag har öppnat upp min gamla blogg, som jag stängde ned 2009, igen, men jag har tagit bort alla inläggen. Kanske kommer det nya.

Jag har inte varit på någon konsert alls efter pandemin, borträknat när min systers folkhögskoleklass spelade covers på en restaurangbåt (?) i våras. Ångrade såklart att jag inte såg nick cave på way out west när alla sa att det var den bästa konserten någonsin, jag hade behövt den upplevelsen, men när allt kommer till kritan känner jag inget alls kring det, jag är helt tom. Kommer nog heller inte gå på Håkan i helgen trots att jag har biljett, tror jag. Men jag ska försöka samla krafterna och gå och se Gaahls Wyrd i höst, och kanske Whitney också, tyckte singeln från deras nya album var mycket tråkig men båda gångerna jag sett dem på Pustervik har de varit otroliga. 

Vill se den nya dokumentären om matti alkberg men är för ångestriden för att orka med att göra det på stora teatern.

Vill blogga mer

Vill inte leva om jag inte får lyssna på Someone Still Loves You Boris Yeltsins första skiva minst två gånger om dagen.

Råkade öppna Football Manager när jag egentligen skulle öppna Cubase, måste verkligen omkalibrera hjärnan. 

Frenkie bäst på plan (i Barca) igår.

Panda Bear/Sonic Boom-skivan underbar efter en genomlyssning (fult ord)

Stranger Things säsong 3: underhållande, men ack så dumt.

Nikola 2027 <3

C–a moll–e moll–F är den mest romantiska ackordföljden. Eller den mest melankoliska, jag kan inte riktigt hitta det bästa ordet.

Det är paus i Seven Samurai.

Jag har lyssnat på fem album idag.

Önskar att jag hade upptäckt Interpol när jag var 13 eller så. De fanns ju alltid där i periferin, de hade låtar med i Fifa/nhl-spelen, man såg alltid deras skivor (med förföriskt stilrena omslag) i skivaffärerna som fanns på den tiden på köpcentren vi alltid åkte till i Danmark. Turn on the Bright Lights hade låtit så bra i min walkman på Själlands motorvägar.

Nu ska jag se It Follows.

Av alla meningslösa drömmar jag minns tar den jag drömde härom natten priset: jag läste en reddit-tråd där en kille undrade om det var värt för han och hans tjej att fortsätta kolla på m*a*s*h (de hade bara sett första säsongen och var inte helt sålda)