Helt sjukt att Lokko än en gång skriver THE Aphex Twin.

Håkan Hellström var bokad som gäst till Sommarlovsmorgon. Jag minns inte exakt vilket år, men det var efter Ett kolikbarn, och nästan säkert före Edelweiss. Så 2005 eller 2006 antar jag. När han fortfarande inte var för fin för att vara med i barnprogram. Varför jag kollade på Sommarlovsmorgon när jag gick i högstadiet behöver vi inte diskutera. Det annonserades kanske veckan eller någon dag innan att han skulle vara gäst. Tillräckligt lång tid för att jag skulle hinna ställa mig frågan: Vilken låt skulle han spela egentligen?

Det skulle ju behöva vara någon som gick att framföra akustiskt, jag fattade ju att det inte skulle bli något fullt set med det där vedervärdiga kompbandet. På sin höjd skulle han ha med sig killen från Johnossi som spelade gitarr för honom under den här perioden. De hade spelat En midsommarnattsdröm i SR, i Annika Lantz radioprogram på P1 eller P4, och i samma program hade Timo R gjort ett surprise besök och lagat mat åt Håkan, något som den senare senare skulle tala syrligt om i någon intervju, där när det blev en liten, liten fejd mellan de två i typ GP eller ännu värre, Gaffa (...) Hur som helst skulle han ju inte kunna köra den mycket fina Pete Yorn-rip offen i Sommarlovsmorgon, med en låttext som nämner drogen kokain och någon som ligger på en tågräls och vill dö.

Och tänkte man vidare, som jag då gjorde, var det svårt att hitta låtar som inte hade drog eller suicid-referenser, eller bara rader som inte var lämpade för barns öron, helt enkelt: Ge mig arsenik, pulver hjälpte mig, jag hänger mig för kärleken, kom kom atombomb, jag sköt en hund när jag var fem, sälja gräs i en studentkorridor i Gårda, köpa gräs i Copenhagen, vad vet du om att inte vilja leva längre, ni kommer få se er ungdom ruttna framför er osv osv. De få låtarna som inte hade något knark-ord i texten var deep cuts; inte skulle han sätta sig och spela Här kommer lyckan för hundar som oss för några barn i tv. Och Kom igen Lena funkar knappast att köra ensam med en gitarr.

Det jag till slut kom fram till var att det endast fanns en (1) sång han kunde framföra, och det var En vän med en bil. Möjligen skulle refrängen vara lite magstark för de yngsta tittarna ("du måste va blind, för du kan inte se, hur ful jag är"), men det fick ändå gå an, tänkte jag. Jag hade gjort mina kalkylationer mycket noggrant och såg inga andra tänkbara alternativ.

Så kom i alla fall dagen då han skulle vara med. Han satt på någon slags läktare i en jeansjacka och med en akustisk gitarr, så klart, omgiven av massa barn. Och vad spelade han för låt för barnen? Ja, det var så klart En vän med en bil.

He feels a sadness that he can't explain

Skrev verkligen jättelånga blogginlägg hösten/vintern 2021, det hade jag glömt bort.

Jag har slutat titta på Fiorentinas matcher. Det är så härligt. Ägnar lördagskvällen åt att se 5 avsnitt av Girls säsong 3 (som är mycket bättre än andra säsongen) istället för 0-1 hemma mot Torino.

Ord kan inte beskriva hur mycket jag älskar Superchunk, eller så är det just de här orden som kan det, huh.

Vill hem och bingea that 90’s show?

 Lena Dunham hade, i början av 10-talet, den perfekta mumblecore-rösten

 Girls säsong 1 är verkligen 500 plus.

Eftersom jag är något av ett orakel såhär i januari transfer tider (kom t ex ihåg hur jag för några år sedan påminde om att Fiorentina alltid tar in någon obskyr, medelmåttig (usel) anfallare varje januari? och vad hände några veckor senare? De signar Kokorin. K o k o r i n!) är det väl lika bra att jag säger detta här och nu, så jag kan titta tillbaka och se hur rätt jag hade om ett halvår eller så: 

Amrabat kommer självklart inte nå upp till den sanslösa nivån han hade i VM igen i något klubblag, vare sig det är Fiorentina eller om någon större klubb köper honom. Nu tror jag inte att det senare kommer hända, men om säg Liverpool får för sig att han skulle vara lösningen på deras mittfältskris så kommer de så att säga find out the hard way att han inte är det. I sin första match kommer han försöka alldeles för mycket och förlora boll efter boll, och efter det kommer han vara iskall resten av säsongen, för att sen hamna i Turkiet eller liknande i sommar. Stannar han kvar i Viola kommer han säkert vara bra, säkert lagets bästa mittfältare (som han var under hösten, även om det sällan var till någon nytta), men han kommer så klart inte vara den gigant han var för Marocko. Sedan kommer han väl gå till typ Roma eller Inter och växla upp där under några år, men återigen: självklart inte någon VM-nivå.

Att Patriot S02E06 avslutas med No Future av Titus Andronicus är det bästa som har hänt mig.