Testar min egen, gravt undermåliga AI song generator genom att skrika: "TIDIGA OF MONTREAL GÖR EN COVER PÅ ARNE QVICKS 'ROSEN'!"

RIP Arne H. När jag var liten fick vi i perioder in Canal+ på parabolen och jag kunde se Elitserien som han kommenterade med Ankan, och det var det bästa jag visste. När jag var i Stockholm i höstas gick jag förbi honom vid ett övergångsställe på Birger Jarlsgatan, och han tittade på mig, fast jag vet inte hur mycket han såg vid det laget, men det kändes fint, en minut senare gick jag förbi Benjamin Ingrosso, jag var på väg till Rönnells antikvariat, där jag köpte Anteckningar från källarhålet och Röda rummet, sen gick jag och åt på Ai Ramen och såg singer songwritern Matti Alkberg gå förbi två gånger utanför, en gång åt ena hållet sen åt andra, det hade varit roligare, mer intressant om han gick åt samma håll båda gångerna, då hade jag kanske fått anledning att tvivla på om jag var vid mitt sinnes fulla bruk, medan jag åt min mapo tofu och drack min cola zero, varpå jag fortsatte driva omkring inne i "city", jag gick till Akademibokhandeln och köpte Less Than Zero, sen gick jag och såg The Nun 2 på biografen vid Hötorget i en tom salong, sen gick jag tillbaka till hotellet och försökte läsa RR men gav upp efter ett kapitel.

The Magic Morning till Dimed Out är en så sinnessjuk "run".

En kul och lite bortglömd grej var i andra säsongen av True Detective, när i typ avsnitt två eller tre kommer någon av Vince Vaughns lakejer fram till honom och säger "de har dödat Stan", och Vince Vaughn får spel, tar i från tårna och bara "Vad säger du? Dödade de Stan? Stan?! Det kan inte vara sant!", och ingen som tittade på serien förstod någonting, för absolut ingen visste vem Stan var. 

Och en annan kul grej var när Pitchfork gjorde en telefonintervju med Robyn om något, kanske en ny skiva hon hade släppt eller skulle släppa, och så frågade de om tunrén hon skulle åka på med Katy Perry, det hade precis offentliggjorts att hon skulle vara förband åt Katy Perry på hennes turné, och Pitchfork frågade vad Robyn tyckte om Katy Perrys musik, och Robyn svarade inte på frågan utan sa istället att hon måste rusa. Och Pitchfork bara "Really?" och Robyn: "Yeah! (laughs) I'm sorry!" Jag tolkade det som en diss mot Katy Perry, för om hon ändå hade tid att svara på frågan "Really?" hade hon väl kunnat säga något jättekort om Katy Perry, typ bara "She's great!". Tänker jag. Jag minns i alla fall att jag blev tagen, nästan imponerad över att hon hade mage att bete sig så mot en kollega hon snart skulle ut och turnera med. Det är faktiskt helt otroligt. 

Nåväl. I övrigt känner jag mig ganska deprimerad och likgiltig inför det mesta.

Om det fanns vegan donuts (alltså att det fanns att köpa på mataffärerna) hade jag haft åtminstone en källa till glädje i mitt liv.

CD-butikerna

På Rocks i Borlänge köpte jag Electric Presidents s/t

På HMV i Dublin köpte jag Nine Inch Nails With Teeth, The Downward Spiral och Broken

På en CD-affär som låg i eller i anslutning till Globenområdet i Stockholm köpte jag Frida Hyvönens första, Bright Eyes I'm Wide Awake It's Morning, Suburban Kids With Biblical Names andra EP och Mos Defs The New Danger

På någon annan butik i Stockholm (CD-specialisten?) köpte jag The Smiths första eller andra "greatest hits" skiva

På en affär som jag inte vet namnet på i Roskilde köpte jag Arcade Fires Funeral

Det här är Tools The Leanover:

Igår gick jag och köpte pizza och champagne (J fyllde år).

En av mina elever skrev en text som avslutades med orden: natten var bra och bra.

En av mina elever sa till mig: Jag kan inte komma imorgon, jag har en frys. Då frågade jag vad hon menade. Då sa hon att det ska komma en person och byta ut hennes frys.

En rolig sak från 2023 var sättet Filip Hammar sa Travis Kelces namn på. Han sa det kanske två gånger på ett roligt sätt, som så klart är helt omöjligt att återge här, i skrift, på Sveriges sämsta blogg genom tiderna, men ni kan ju försöka leta upp rätt poddavsnitt för att höra honom säga det.