Filmen är inte sann, men den har delar av sanning.

Det är så mysigt när Martin Elisson sjunger att han drömmer om att vara ifred och kolla på film. Samma som när Karl-Ove Knausgård sa i en intervju att det bästa han visste var att ligga i sängen och äta godis och kolla på film. Det är också allt jag drömmer om, det enda jag vill göra.

Jag tycker den mest genuina skrattreaktionen man kan få eller ge i skriven text är "haha". Bara tvåstavigt, och absolut inga versaler eller utropstecken, för även om man skulle skratta så pass mycket åt något är det inget man förmedlar i text, då är det bättre att ta till den där gråtskrattemojin, hur utskrattad den än må vara. Detta är alltså skrivet av en person vars enda skriftliga kommunikation sker med sig själv på en blogg som ingen annan läser.

Jag köper samma långärmade tröja om och om igen på stadium outlet. Eller, jag är väl inne på min fjärde eller så. Det är kanske inte så bra, sett ur ett hållbarhetsperspektiv. Jag använder tröjan tills "vadderingen" inuti har nötts bort helt, vilket sker efter några tvättar. Men jag tvättar dem inte så ofta, vilket väl är bra sett ur hållbarhetsperspektivet, men lite problematiskt sett ur hygienperspektivet. I alla fall är de helt ok, tröjorna, för det billiga priset. De är sköna, så länge de har kvar vadderingen, har en färg som inte sticker ut och helt okej passform. Fast, eller, det finns ett problem och det är att i början är axlarna liksom lite spetsiga, så det ser ut som man har axelvaddar, men det brukar ge med sig efter första tvätten. Men på tröjan jag har nu har det fortfarande inte gett med sig. Det är lite oroväckande.

Jag brukar tänka ibland att jag ska gå in på NK och bara köpa på mig lite ordentliga kläder av god kvalitet, och så får det kosta vad det kostar. Problemet med detta är att i mitt huvud, i mitt undermedvetna tänker jag att jag kommer kunna gå därifrån med en god uppsättning basplagg och ha spenderat kanske 1000-1500 kronor. Och när jag inser att mitt undermedvetna är av den uppfattningen måste jag säga nej, marcus, det är vad du skulle få en god uppsägning basplagg för på Stadium Outlet. På NK skulle du behöva lägga ut åtminstone 3-4000 för att få det du vill ha. Och det är lågt räknat. Det här brukar jag inse när jag väl är inne på NK, och det resulterar i att jag går ut därifrån, tomhänt. Det plus att de inte har speciellt mycket snygga kläder.

Vi kollar på Fallout. Det är mycket våld och blod. När vi såg tredje eller fjärde avsnittet började jag tänka på The Gun Club och blev lite distraherad. Jag tänkte på vilken som var deras bästa låt och kände i stunden att det var Texas Serenade, den eller Mother of Earth. Annars brukar jag tänka att det är Secret Fires. Ibland, men bara ibland, tänker jag att det är Lupita Screams. I gymnasiet kom det fram en från lokaltidningens ungdomssektion och bad mig säga mina tre favoritlåtar. Då sa jag, bland annat, Give up the Sun. Det irriterar mig lite nu, att det gick i tryck, med en bild på mig intill, en dålig bild som jag minns det, kanske är det den dåliga bilden som irriterar mig, åsynen av mig själv, tanken på att synas inför alla stadens tidningsläsare, snarare än att jag uppgav give up the sun som min favoritlåt. Kanske är det tanken att jag ens ställde upp, för det hade aldrig kunnat bli bra vad jag än sa och hur jag än såg ut, kanske är det de orden jag försökt leva efter sen den dagen.

Minns ni också hur knäckta ni blev när ni hörde Visions första g¨ngen

Blev lite lycklig när det slog mig att jag har tre (eller fyra?) osedda Scream-filmer.

Happy Eid 

Kul att pop-lars är med i en parentes om vilka som bildade bandet i Hästpojkens spotify bio.

Om jag fick åka tillbaka i tiden och se en, endast en, konsert, skulle det vara denna.