Min telefon gick sönder när den föll i golvet på ett hotellrum i Stockholm förra helgen. Den gick fortfarande att använda men det blev en stor rand över displayen. Så det är lite svårt  att se vad det står på den. Nu har jag i alla fall beställt en ny telefon. Jag måste bara åka och hämta den. Och sen synka den med min gamla mobil. Jag borde verkligen se till att göra detta idag, men frågan är om jag orkar det. Att döma av det jag håller på med nu, dvs skriva ett totalt ointressant blogginlägg om situationen istället för att ta tag i den, ser det inte så ljust ut.

 En dag när man inte känner nåt, inte känner för nåt, etc.

 RIP Peter David

 

Efter den oväntade med fina hyllningen på gaffa.se gick mina antal månatliga lyssnare på spotify upp från 2 eller 3 till 5.

Det jag gjorde i helgen (sprang Göteborgsvarvet med dålig rygg) är att likställa med när Erik Karlsson spelade ett helt stanley cup-slutspel med bruten fot.

Det kommer kommer jag mycket väl ihåg; numera är han slätrakad och bor i ett kollektiv där man ägnar sig åt korgflätning.

Tre övervintrade uppsalastudenter har bosatt sig i en vindsvåning i den lilla hålan Molberget, belägen någonstans inne i det djupaste Bergslagen, där de alla tre fått jobb som gymnasielärare, i svenska, engelska, historia, filosofi, och på helgerna sitter de i sitt gemensamma vardagsrum och dricker rödvin och lyssnar på The Band på vinyl och Crosby, Stills, Nash & Young på vinyl, och ägnar kvällarna och nätterna åt diskussioner som alla på ett eller annat sätt, oftare förr än senare, leder dem tillbaka till studenttiden i Uppsala. En kväll diskuterar de vem av de tre som ligger mest efter i arbetet. En av dem säger att han inte har rättat en enda inlämning på litteraturhistoriekursen han undervisar hum/samtreorna i, och de förväntar sig få tillbaka dem på måndag morgon. Då säger en annan att han inte har planerat ett enda moment i kultur- och idéhistoriakursen han ska ha med estettvåorna, den börjar också måndag morgon, och han alltså inte ens planerat vad de ska göra första lektionen, han har inte ens öppnat läroboken. Den tredje säger att kursen han ska börja undervisa mediatreorna i på måndag morgon inte ens har någon lärobok, och han har självklart inte något annat material han planerat att använda. Så håller de på, allt är så klart grova överdrifter, och småningom har diskussionen lett dem tillbaka till studenttiden i Uppsala, och en av dem säger att under studenttiden pluggade han aldrig till en enda tenta. Då säger en annan att han aldrig lämnade in en enda tenta under sin tid på Uppsala universitet, och då skrattar de andra två och säger kom igen, det där stämmer inte. Då skrattar han som sa det också, och säger nä, kanske inte helt och hållet, men jag gick faktiskt en hel delkurs i litteraturhistoria utan att lämna in en enda uppgift. Och ändå blev du godkänd på kursen? säger en av de andra. Svaret blir vagt. Du har ju en lärarlegitmation, säger en av de andra, då måste du ju blivit godkänd på alla kurser. Jo, säger han som sa det där, med lite rosiga kinder, det är sant. Jag tentade väl av kursen i efterhand.