Jag vill läsa Doctor Strange: The End.

Undra hur många som går in på den här bloggen och klickar på "Fiktion" i fältet till höger. Troligen ingen, men om man gör det kommer man till den riktiga Marcus akademi.

Ber till högre makter att mina Alan Partridge boxar ska komma fram innan helgen.

Beställer dvd:er från Discshop, verkligen som att vandra genom ödemark.

Tittar på fina coppa italia på fula fulstream.

Inkallad till krismöte hos P1:s programchef efter mitt första framträdande i Spanarna eftersom min spaning (”Helosan salva luktar lite som kanelbullar”) inte höll måttet.

Jag behöver bokmärken.

Sjukt ändå, med min förra blogg, tänkte att den lästes av ca 1 person, men vissa inlägg var uppe i typ 36 visningar ser jag nu när jag "går igenom statistik". Fast det kanske bara var jag själv som gick in och läste det.

Minns en högstadielärare som blev exalterad när det blev "en parentes i parentesen!" när han skrev på tavlan.

Drömde att jag fick en kommentar på mitt förra inlägg (men när jag skulle läsa den tappade jag internetanslutningen).

Pete and Pete och deras föräldrar "gör en Parasite" hos någon rik, amerikansk tv-familj, vet ej vilken?

Min favorit sägning är "That's gonna be uuuuh you know uuuh fascinating transition" i slutet av Unbreakable Kimmy Schmidt-vinjetten.

Jag gick runt i en trädgård i Danmark en julikväll 2007 och lyssnade på Omission och tänkte på hur det inte kändes som förut.

Vilken fin intervju med Josh Klinghoffer i senaste WTF. Lyssnade på den när jag gick upp på Ramberget ikväll.

Trevliga förmiddagssamtal om Squarepushers återkomst.

Kollat på Sopranos.

Läser maniskt mina egna bloggar från det gångna decenniet. Det är lite trist att alla inlägg präglades av hur dåligt jag mådde, redan 2010. Men ibland är det rätt kul läsning. Funderar på om jag bara ska börja återanvända gammalt material, och publicera de bästa bitarna på nytt här, kanske en aning redigerade, eller om det vore en riktigt usel idé; att lägga ner tid på att putsa på 10 år gamla texter om hur jag en tisdag förmiddag i september ligger i sängen och tittar på smallville för att jag har tagit studenten och inte vet hur man går vidare med livet (och därför är sysslolös)?

Drömmer om att ge en 45-årig man i min kvällskurs en riktig coach taylor utskällning för att han sitter och sover på lektionen. Ber honom stanna kvar efteråt, i dörröppningen. Jag står med händerna i midjan och spänner ögonen i honom. Av någon anledning bär jag en keps som är färgkoordinerad med min träningsoveralljacka. Du har två alternativ, säger jag. Antingen kommer du hit och ger 100%, eller så stannar du hemma, valet är ditt.

Under en period för 6-7 år sedan skrev jag mycket. Jag ville gå på en författarskola. Jag ville bo kvar i göteborg och där fanns litterär gestaltning på valand. De hade antagning vartannat år. Jag hade precis missat en antagning, så jag skulle behöva vänta ett och ett halvt år innan jag kunde söka. När man sökte programmet skulle man skicka in arbetsprover. Jag tänkte att inget av det jag redan hade var tillräckligt bra för att komma in, men att jag utan problem skulle kunna producera något som var det innan det var dags för nästa antagning. På den tiden kunde jag skriva när som helst, så om jag bara gjorde det, och kanske gjorde det lite mer fokuserat så skulle jag lätt få ihop något som skulle bli bra nog, kanske inte bra nog för att komma in på programmet men i alla fall få en reservplats. Men sen avtog skrivandet, jag minns inte riktigt hur men det kanske var att kurserna på lärarprogrammet blev jobbigare och jobbigare, och samtidigt blev mitt självförtroende sämre och sämre, och när jag en dag återkom till tankarna om litterär gestaltning på valand så var det inte med den optimismen jag hade haft tidigare, utan tvärtom. Jag läste de sakerna jag hade skrivit under min produktiva period och plågades av hur dåligt det var, plågades ännu mer av att jag en gång hade trott att det var bra. Nu led jag av grov skrivkramp och kände att det kanske var lika bra, eftersom det hindrade mig från att skriva sådan smörja. Tanken på att det "bara var att sätta sig och skriva" och få ihop ett arbetsprov till valand kändes helt befängd. Jag kunde inte ens förmå mig att blogga. Och att komma in på valand, hur tänkte jag där, även om jag faktiskt hade nån tillräckligt bra text att skicka in skulle jag aldrig ha en chans att bli antagen där, de tar väl in typ 10 personer per programstart. 

Något år senare var jag så fruktansvärt trött på lärarprogrammet och ville göra något annat. Jag upptäckte att det fanns en skrivarlinje på distans här i göteborg så jag sökte den. Jag hade fortfarande skrivkramp men putsade till ett par gamla texter och skickade in som arbetsprov. Vi som skulle börja skrivarlinjen gick till någon barackliknande byggnad och satte oss i ett konferensrum. Vi var ca 5 elever och två lärare. Vi fick presentera oss inför de andra. Alla fick frågan om de hade blivit publicerade någon gång. Alla de andra hade blivit det. Jag sa att jag inte hade det. Har du läst någonting du har skrivit någon gång? frågade lärarna då. Alltså läst som på en open mic-scen. Nej, svarade jag, en gång tänkte jag göra det men jag gjorde inte det. Du bangade ur? frågade den ena läraren med en förvånad min. Nej, alltså, jag tänkte att jag skulle läsa men sen ändrade jag mig, sa jag. Sen gick de igenom upplägget för kursen, det skulle vara träffar varannan vecka och man skulle skicka in texter och ge respons och ha boksamtal och så vidare. Redan nästa dag skulle vi gå på ett studiebesök på något museum och sen skriva en text om det. När introduktionsdagen var slut åkte jag hem, satte mig vid datorn och skrev ett mejl till lärarna att jag hade bestämt mig för att hoppa av kursen.

Behöver:

Ny mobiltelefon

Ny ryggsäck

Nya skor (skinnfria, promenadvänliga)

Underlägg till laptop

Ny brödrost

Vårjacka

De hade sex i ett ”buskage”.

Ska lära mina elever om olika slags fraser, försöker gång på gång shoe horna in Frasier, de förstår ingenting. Varannan slide i min power point presentation är en bild på kelsey grammer, helt uppe i varv försöker jag göra någon koppling från ”grammer” till ”grammatik”, fortfarande noll respons från klassen, jag skrattar nervöst och blir sedan tyst. Sen kör jag igång youtube klipp med ”the best niles crane comebacks”.

Det finns en datorvagn som heter Joey. När man öppnar locket och ska ta ut datorerna ba ”How you doin’?” XD

Sfi-lärare till sin klass:

- God morgon allihopa! Idag tänkte jag att vi ska börja kika på ”tutto balutto-lingot”.

Har glömt att skicka kallelse till eleverna på en kurs jag skulle börja ha idag, så nu sitter jag i ett tomt klassrum och ”väntar” på att någon elev mirakulöst ska dyka upp.

Har sagt upp två olika Crunchyroll premium konton, men får fortfarande en faktura från dem varje månad. Det roliga är att jag är lite sugen på att se en gundam serie som finns där, så det kommer väl förmodligen sluta med att jag köper ett nytt premium account, ser högst 5 avsnitt av nämnda gundam anime, låter den rinna ut i sanden och betalar för två oanvända konton i ett eller ett par år innan jag tvingas ta tag i att säga upp dem pga ekonomisk situation (förutsätter att jag någon gång kommer ha så pass lite pengar och samtidigt vara oförmögen att ha ett jobb lol)

Längtar till att se klart helan och halvan-filmen.

Tycker inte det var i linje med Andy som person att framföra en låt nåt i stil med ”what I hate about you” på Michaels roast.

00:28 står i mitt tända rum och packar resväskan (åker hem imorgon) ute på gatan står en man i gatlyktans sken och tittar upp