Under en period för 6-7 år sedan skrev jag mycket. Jag ville gå på en författarskola. Jag ville bo kvar i göteborg och där fanns litterär gestaltning på valand. De hade antagning vartannat år. Jag hade precis missat en antagning, så jag skulle behöva vänta ett och ett halvt år innan jag kunde söka. När man sökte programmet skulle man skicka in arbetsprover. Jag tänkte att inget av det jag redan hade var tillräckligt bra för att komma in, men att jag utan problem skulle kunna producera något som var det innan det var dags för nästa antagning. På den tiden kunde jag skriva när som helst, så om jag bara gjorde det, och kanske gjorde det lite mer fokuserat så skulle jag lätt få ihop något som skulle bli bra nog, kanske inte bra nog för att komma in på programmet men i alla fall få en reservplats. Men sen avtog skrivandet, jag minns inte riktigt hur men det kanske var att kurserna på lärarprogrammet blev jobbigare och jobbigare, och samtidigt blev mitt självförtroende sämre och sämre, och när jag en dag återkom till tankarna om litterär gestaltning på valand så var det inte med den optimismen jag hade haft tidigare, utan tvärtom. Jag läste de sakerna jag hade skrivit under min produktiva period och plågades av hur dåligt det var, plågades ännu mer av att jag en gång hade trott att det var bra. Nu led jag av grov skrivkramp och kände att det kanske var lika bra, eftersom det hindrade mig från att skriva sådan smörja. Tanken på att det "bara var att sätta sig och skriva" och få ihop ett arbetsprov till valand kändes helt befängd. Jag kunde inte ens förmå mig att blogga. Och att komma in på valand, hur tänkte jag där, även om jag faktiskt hade nån tillräckligt bra text att skicka in skulle jag aldrig ha en chans att bli antagen där, de tar väl in typ 10 personer per programstart. 

Något år senare var jag så fruktansvärt trött på lärarprogrammet och ville göra något annat. Jag upptäckte att det fanns en skrivarlinje på distans här i göteborg så jag sökte den. Jag hade fortfarande skrivkramp men putsade till ett par gamla texter och skickade in som arbetsprov. Vi som skulle börja skrivarlinjen gick till någon barackliknande byggnad och satte oss i ett konferensrum. Vi var ca 5 elever och två lärare. Vi fick presentera oss inför de andra. Alla fick frågan om de hade blivit publicerade någon gång. Alla de andra hade blivit det. Jag sa att jag inte hade det. Har du läst någonting du har skrivit någon gång? frågade lärarna då. Alltså läst som på en open mic-scen. Nej, svarade jag, en gång tänkte jag göra det men jag gjorde inte det. Du bangade ur? frågade den ena läraren med en förvånad min. Nej, alltså, jag tänkte att jag skulle läsa men sen ändrade jag mig, sa jag. Sen gick de igenom upplägget för kursen, det skulle vara träffar varannan vecka och man skulle skicka in texter och ge respons och ha boksamtal och så vidare. Redan nästa dag skulle vi gå på ett studiebesök på något museum och sen skriva en text om det. När introduktionsdagen var slut åkte jag hem, satte mig vid datorn och skrev ett mejl till lärarna att jag hade bestämt mig för att hoppa av kursen.