Då gratulerar vi Sebastian Aho till bronset ☺️
lördag 21 februari 2026
måndag 16 februari 2026
Som så ofta när jag har tråkigt hemma fastnar jag i att läsa mina gamla bloggar. Det är märkligt att det alltid tycks finnas nya inlägg där i arkiven, som jag har missat, trots att jag går tillbaka så ofta. Sedan slår det mig att det nog beror på att det aldrig dröjer särskilt länge innan jag håller på att förtvina av skamsköljningar och därför inte hinner läsa igenom så mycket under en omgång.
En sak som händer mig ibland och hände mig i natt är att jag vaknar upp mitt i natten efter en mycket jobbig mardröm och rädlsan eller skräcken eller ångesten från drömmen liksom finns kvar i kroppen och jag kan för mitt liv inte förstå hur jag kunde bookmarka 500 inlägg om japanska anthology horror series på """"""X"""""" dagen innan.
Sedan nästa morgon är min enda tanke i huvudet var jag kan hitta dessa 500 japanska anthology series
söndag 15 februari 2026
Jag är sjuk och äter icas frysta vaniljbullar till frukost. Jag lyssnar på benoit pioulard och läser chris krauss senaste. Jag kollar på os-hockeyn och den japanska tv-serien sai. Jag sitter vid datorn, läser gamla reddit amas och lyssnar på pinegrove. Det tar mig 5-7 veckor att läsa ut en normallång bok. Jag vet inte varför jag läser så långsamt. Jag har svårt att koncentrera mig? Jag försöker att inte gå under av ångesten jag får av att fastna i nostalgi. Jag tänker hela tiden att jag snart ska se till att göra klart ett projekt som jag håller på med. När jag var yngre såg jag alltid framemot våren. Jag tänkte alltid på nästa års vår. I min hjärna var det då man skulle släppa sitt nya album, sin nya ep, som man hade kämpat med under hösten och vintern. När gruset var bortsopat från gatorna och man kunde gå ut i sin vårjacka.