Nytt Touche Amore i oktober let's goooo

Idag har jag gått 13 kilometer och sett filmen Venom.

Har ägnat i större delen av den här dagen åt att renskriva/redigera en novell jag påbörjade i ett kollegieblock 2013. Började också spela in en demo på en kasserad låtidé från 2011 eller 2012.

Ser en otrolig video på youtube när joey jordison spelar (sic) på akustisk gitarr för fans utanför ett hotell i buenos aires 2017.

Provocerad av Gyllene Tider, eller Lasse Stefans eller vilket jävla band det nu var som döpte en skiva till nåt i stil med "Något gott till kaffet".

”You were breaking your fingernails on the door to the future. I pushed it wide open and let you in. And after all that, instead of gratitude, just betrayal piled upon betrayal upon betrayal.”

Gick in på Globes bokhandel i ludvika, slog upp Ulf Lundells Vardagar 2 (pocket) på måfå, där skriver Ulf att han har fått hem en bok som han har beställt från ett antikvariat i Ludvika.

Ett av alla NHL-målvaktskonton jag följer på instagram meddelade via instagram stories att kontot hade blivit spärrat så tillvida att det inte längre kunde publicera några inlägg, och det här var på grund av att administratören hade börjat använda en app som visade vilka som avföljde en på instagram. Det var inte tillåtet av en anledning som jag inte riktigt kommer ihåg helt, men det var nåt med att instagram trodde att appen för att se ens avföljare var en app för att samla på sig fler följare, på ett otillåtet sätt. Administratören fortsatte sen i sina stories (uppenbarligen kunde han fortfarande publicera saker där) att spy lite galla över instagram, och avslutade med att lägga upp en poll där man fick rösta om han skulle flytta sitt konto, sin verksamhet, till twitter istället. Jag röstade inte.

Brass bonanza spelas på en begravning.

En man som uppenbarligen har psykiska problem går omkring i centrum. Jag har sett honom två gånger den här veckan. Han verkar ta sig fram genom stan genom att springa fram och tillbaka på sträckor av kanske 100 meter. Det ser ut som att han springer i kapp några främmande människor och vill säga något till dem, men när han kommer fram till dem sneddar han liksom förbi dem, vänder sig om som en fotbollsspelare beredd att ta emot en långboll, och så börjar han säga något, inte till dem han just sprungit i kapp utan bara ut i tomma intet, eller till sig själv kanske. Den enda interaktionen jag såg honom ha med en annan var när han ställde sig och saluterade en hund.

Jag har börjat följa flera konton på instagram vars nisch är nhl-målvakter, främst gamla nhl-målvakter. Jag vill egentligen bara se målvakter från 90-talet och 00-talet (och kanske även sena 80-talet), så jag kommer förmodligen avfölja några av dessa konton snart, kanske rentav samtliga. Men nhl från 90-talet är verkligen en favorit estetik. En estetik jag avskyr är "modern skolgård": fotbollsplaner i asfalt eller cement, basketkorgar och målburar av stål, och äckliga galler staket.

Det regnar och jag tänker på en av de sista dagarna på vår new york-resa, när det också regnade, och mina vans hade hål och blev fyllda med vatten när vi gick runt nånstans, kan ha varit little italy. Vi åt mat på någon slags sportbar, eller om det bara var en vanlig krog som visade sport på tv-skärmar, har i alla fall för mig att det var någon match från fotbolls-em vi tittade på medan vi åt, men det är ett mycket, mycket vagt minne, jag åt en grönsaksburgare med morotsstrips till, det minns jag i alla fall tydligt, och sedan har jag också en otroligt vag minnesbild av att vi pratade med någon där inne, en polsk kvinna? det måste ha varit en servitris eller en bartender. När vi kom tillbaka till hotellet senare på eftermiddagen tipsade v om att jag kunde lägga tidningspapper i mina skor, vilket jag gjorde, men jag förstod nog inte att det var tänkt att man skulle lägga in bollar av papper som sög upp vattnet, och att man sen kunde ta ut bollarna, utan jag vek istället papper och la in som isolering, vid hålen, och lät pappret vara kvar när vi gick ut igen på kvällen. Hur som helst så minns jag att det hjälpte lite. Men vad var det för tidningspapper? Jag är inte säker på vad vi gjorde ute sen, men jag tror att vi antingen åkte till empire state building och åkte upp till toppen av denna, eller gick på bio och såg the dictator. i empire state building fick man först gå någon liten tur i nåt slags "museum", och sedan blev vi ledda in i hissen av en värd som inte följde med upp utan bara sa nåt i stil med "have a nice time" innan dörrarna stängdes, och jag svarade "thanks" eller nåt, och när dörrarna hade stängts sa v nåt skämtsamt om att jag var den enda som hade svarat värden (vi var en grupp på kanske 10 personer i hissen), och jag skrattade, sen fick vi stiga ur hissen och gå upp för några trappor de allra sista våningarna, jag vet inte om det var på grund av något tillfälligt problem eller om det alltid var så, men jag vet i alla fall att vi fick gå uppför några trappor, sen kom vi ut på toppen av esb och såg manhattan som var ett myller av tända lampor eftersom det var kväll och mörkt. Jag försökte hitta något bättre, mer målande sätt att beskriva det på än "ett myller av tända lampor" men jag kommer inte på något. Jag tog bilder med min digitalkamera, bland annat ett par selfies som jag kämpade med att få till, medan jag gjorde det frågade en man om jag ville att han skulle ta en bild åt mig, jag svarade nej tack, det ångrar jag lite idag kanske, mest för att det kändes otrevligt att avböja hans erbjudande, jag tror inte bilden hade blivit så mycket bättre egentligen. Innan vi åkte ner fick jag låna V:s hörlurar så att jag kunde lyssna på en låt. Jag valde soul to squeeze med red hot chili peppers men alltid när jag tänker tillbaka på den kvällen, och hela den här resan, och hela den efterföljande sommaren, tänker jag istället på love trinity med life without buildings. Men i alla fall, det kan ha varit så att vi åkte till empire state building den kvällen, när jag hade tidningspapper i mina trasiga skor, men jag tror faktiskt inte det var så, jag tror att vi såg the dictator på en biograf på broadway. Vi köpte biljetter av en kvinna "i luckan" som ville se våra id-handlingar, vi blev lite förvirrade av detta, och kvinnan märkte att vi blev det, men det var inga problem, allt löste sig. Vi satt nästan längst bak i en nästan tom salong som var mycket plattare än biosalongerna i sverige. Några rader framför satt tre stycken killar i vår ålder. Killen i mitten såg ut att ha en atletisk kroppsbyggnad. hans axlar/nacke/backhuvud såg ut som jag tänker mig att logan pauls dito skulle se ut om man satt bakom honom på bio. Nånstans i filmen träffar sasha baron cohen en kvinna som ska framstå som progressiv; hon jobbar på en rawfood restaurang (eller dylikt) och har hår under armarna. När man fick se hennes håriga armhålor första gången spydde alla dumma jävla amerikaner i sina biofåtöljer. Efter filmen tror jag att vi gick till tom's restaurant där jag beställde en milkshake och V beställde nån glass som hette typ "double chocolate malt", som han sedan klagade på för att den innehöll för mycket choklad, varpå jag fick lajva jerry seinfeld och säga något om att han kanske borde räknat med mycket choklad när han beställde en double chocolate malt. Nästa dag köpte jag nya skor (converse all star) på en footlocker-butik nära times square.

Har varit på en ö i fem dagar, där läste jag tio noveller av Roberto Bolaño, nu är jag hemma igen, vädret är piss, det känns som en dag i slutet av sommarlovet, när det egentligen är i början, jag lyssnar på my bloody valentines skiva mbv för det var den enda jag hade på datorn, alltså den enda av deras skivor, inte den enda skivan öht, har mycket mycket musik här, som jag aldrig lyssnar på längre pga det mesta finns ju på spotify, men inte My Bloody Valentine, jag vill göra något men vet inte vad, så jag skriver här, med kommatecken, för om jag skriver med kommatecken behöver jag aldrig sluta, jag kan bara fortsätta utan att egentligen ha något att skriva om, jag kanske kommer på något om jag fortsätter, jag önskar jag kunde vara mer kreativ än vad jag är, önskar att jag bara kunde börja skriva något, och då menar jag inte blogga här utan skriva nåt annat, vad som helst, men jag verkar ha fått någon spärr i hjärnan, jag vågar inte ens börja, jag sätter genast igång att ifrågasätta mig själv, säger typ: jaha, och hur ska det fortsätta sen då? vad ska den här personen göra nu? jaha, han ska träffa en annan person? och vad ska de göra? och hur skulle det kunna bli intressant? vad ska det leda till? det vet du inte? nähä. men du tänker att det ska lösa sig "längs med vägen"? du tänker att du skriver lite och så kommer det kanske leda till att något intressant eller spännande händer? okej, ja nej men testa det du. gör det. men det gör jag inte, jag har inte ens börjat skriva, för jag har redan lyckats intala mig att det skulle vara meningslöst.

En man som satt på uteserveringen använde en sån penna till touchscreenen på sin telefon, inte sett det på kanske 15 år?

När jag kommer hem till gbg ska jag säga upp mitt cmore abbonnemang.