Har varit på en ö i fem dagar, där läste jag tio noveller av Roberto Bolaño, nu är jag hemma igen, vädret är piss, det känns som en dag i slutet av sommarlovet, när det egentligen är i början, jag lyssnar på my bloody valentines skiva mbv för det var den enda jag hade på datorn, alltså den enda av deras skivor, inte den enda skivan öht, har mycket mycket musik här, som jag aldrig lyssnar på längre pga det mesta finns ju på spotify, men inte My Bloody Valentine, jag vill göra något men vet inte vad, så jag skriver här, med kommatecken, för om jag skriver med kommatecken behöver jag aldrig sluta, jag kan bara fortsätta utan att egentligen ha något att skriva om, jag kanske kommer på något om jag fortsätter, jag önskar jag kunde vara mer kreativ än vad jag är, önskar att jag bara kunde börja skriva något, och då menar jag inte blogga här utan skriva nåt annat, vad som helst, men jag verkar ha fått någon spärr i hjärnan, jag vågar inte ens börja, jag sätter genast igång att ifrågasätta mig själv, säger typ: jaha, och hur ska det fortsätta sen då? vad ska den här personen göra nu? jaha, han ska träffa en annan person? och vad ska de göra? och hur skulle det kunna bli intressant? vad ska det leda till? det vet du inte? nähä. men du tänker att det ska lösa sig "längs med vägen"? du tänker att du skriver lite och så kommer det kanske leda till att något intressant eller spännande händer? okej, ja nej men testa det du. gör det. men det gör jag inte, jag har inte ens börjat skriva, för jag har redan lyckats intala mig att det skulle vara meningslöst.