2024 ska jag göra comeback.

En viktig tradition för mig är att vara uppe sent på julafton, och gärna börja kolla på nåt efter midnatt. Nu till exempel såg jag andra halvan av dallas cowboys vs miami dolphins på min mobiltelefon.

Såg ni när Arja S sjöng O Helga natt i cyklopernas lands uppesittarkväll? Det var så otroligt bra, alltså verkligen så bra att man lika gärna skulle kunna ta och packa ihop, avsluta julfirandet för den här gången redan nu. Men sen direkt efter var det bara ”Tack Arja, och nu kommer ett julkort från Mauro Scocco!”

Julen är räddad😭; jag fick en inbjudan till Bluesky 🙏😇

Jag vaknade 03 inatt och kunde inte somna om eftersom jag var så extatisk över en så (tyckte jag då) bra take: Paul Giamatti och han den unga killen i The Holdovers (som jag laddade ned på torrent förra helgen) är verkligen Mark och Jeremy i Peep Show.

Känns som att det finns ett tiotal filmer från det senaste decenniet som man hört talas om, blivit oerhört pepp på men sedan inte sett för att man inte orkade gå och se dem på filmfestivalen, och sedan glömdes man bort dem, för alltid, man kommer aldrig hitta dem igen, det grämer mig.

2024 ska jag se om Peep Show.

Verserna i You'll Need a Backseat Driver är så fina, men jag gillar inte refrängen alls.

What's up. Mina favoritskivor från nådens år 2023:

awakebutstillinbed - chaos takes the wheel and i am a passenger

Parannoul - After the Magic

Infinity Crush - Sestinas

Xiu Xiu - Ignore Grief

Garden Centre - Searching For A Stream

Empty Country - Empty Country II

Captain Jazz - s/t

Home is Where - The Whaler

Sen har jag massa jag gillar men inte hunnit lyssna på tillräckligt: G Jones, Oneohtrix, yeule, Yaeji, New Pornographers, Taking Meds, Fennel, LDR, Equipment, Greg Mendez, Balladeers Redefined etc. Nu lyssnar jag på Bitte Orca för första gången, det kan vara det bästa jag upptäckt i år.

Idag när jag var på gymmet och sprang på löpbandet började jag se suddigt. Då tänkte jag på en sak som min gamla vän Joel, eller Joe B som han under en kort period kallade sig (av anledningar jag inte känner till) brukade säga när vi spelade fotboll nere på stensveden: När det börjar svartna för ögonen har man fortfarande 40 % kvar att ge. Jag tänkte att det lät lite godtyckligt och förmodligen också felaktigt, men jag sa ingenting, för jag tyckte också om när han sa så, det var något trösterikt i den sägningen, något uppmuntrande, att man kunde köra på ett bra tag till, för än hade blicken ju inte börjat svartna, och om den nu gjorde det kunde man köra på ännu lite till. Sen ska det väl sägas att han alltid sa detta med glimten i ögat, alltid när någon i gänget hade kört slut på sig efter en maxlöpning som slutade nere i diket eller i vassen. Så när jag började se suddigt tänkte jag på detta och fortsatte springa kanske fem-tio minuter till, och det gick bra.

Det var det.

Jag hade en idé om Sveriges motsvarighet till indie sleaze skulle vara den så kallade "ztv sleaze": indieband som hade sin lilla storhetstid under det tidiga 00-talet och alltid var så här: medlemmarna var smala unga män med fett ”halvlångt” hår, minst två hade polisonger, alla bar tighta trasiga jeans, ljusblåa eller mörkgråa, converse och röd (eller mörkblå) adidas-träningsoveralljacka, men det var alltid en i bandet som körde fullt 60-talsställ med utsvängda jeans, skinnstövlar, skinnjacka och en sån keps som också är en basker, ofta var denna person keyboardisten som förutom att spela fender rhodes även spelade tamburin. En av gitarristerna (det var alltid två) hade en sån sladd som är skruvad, som en telefonsladd. I deras musikvideor, som visades på ZTV, framförde de sin låt i en stor, tom och mörk hangar men det var också alltid en vespa med i bilden, någon bandmedlem åkte alltid runt på en jävla vespa.

Störigt att last.fm scrobblar captain jazz som cap'n jazz

Spökena i Greveholm, Sveriges mest underskattade skådespelare.

Ibland försöker jag skriva på lite olika projekt. Det går aldrig bra. Kanske borde jag bara lägga ned den verksamheten och fokusera på andra saker. Det tjänar ju ingenting till att sitta och stirra på tomma word-dokument. Här känns det också som att kvaliteten dalar, men jag verkar samtidigt ha några fler läsare än jag haft tidigare. Vilka ni är har jag ingen aning om. Känns som att jag skrivit exakt detta tidigare. Men i alla fall. Att kunna skriva vore ändå bra för då skulle jag ha något att göra medan jag lyssnade på musik. Hur bra en skiva än är känns det alltid lite tomt när man lyssnat färdigt på den och insett att allt man gjort under tiden är att växla mellan tre olika flikar, typ.

Jag läste på reddit att Panda Bear jobbar på ett nytt album som ska heta Sinister Grift. Det kändes spännande och mäktigt när man fick veta titeln redan nu. Den brukar ju annars hållas på tills skivan är färdig och ska announcas. Jag har alltid gillat den modellen och tyckt det känns lite orent när man får höra titlarna eller arbetstitlarna långt i förväg, men nu började jag ändra mig lite. Jag håller själv på att spela in ett album, som har en titel, men jag tror inte jag ska avslöja den här och nu. Men när det är klart ska jag spela in ett till album och det ska heta It's Not Worth It.

Nu har jag lyssnat färdigt på Twin Cinema, så nu ska jag väl gå och handla.

Jag har egentligen inget att skriva, men jag vill inte riktigt gå och lägga mig än. Egentligen borde jag göra det eftersom det aldrig blir bra om jag är uppe senare än 01. I alla fall har jag en nya datorstol som jag vill testsitta. Jag har haft en superobekväm stol de senaste två eller tre åren. Jag har knappt kunnat sitta i den. Jag har kunnat sitta i den, men det har inte varit kul. Jag hoppas det ska bli annorlunda med den här nya. När jag bodde hemma satt jag framför datorn konstant, i en helt vanlig stol, alltså ingen kontorsstol, och hade aldrig några problem med det, som jag minns. Sen fick jag en sån kontorsstol som ser ut som en läderfåtölj i julklapp när jag skulle flytta hemifrån, och satt i den i typ 8 år i min studentlägenhet och tittade på film på datorn. Sen blev den för nedsutten (?) och fejk-lädret började flagna så jag fick köpa en filt och hänga över den, och så satt jag på den i kanske ett år till, trots att den hade blivit obekväm. Sen flyttade jag och J ihop och jag skruvade isär och slängde den stolen i grovsoprummet dagen jag flyttade ut ur studentlägenheten. I vår första gemensamma lägenhet satt jag på en stol som J hade fått med sig. Sen flyttade vi till en annan lägenhet, den där vi bor nu, och då beställde jag en kontorsstol från netonnet för kanske 1500 (var arbetslös och levde på sparade pengar vid det här tillfället). Den gick nästan inte att sitta på, men ändå gjorde jag det i två år, dvs tills idag. Nu sitter jag i min nya stol från ikea och lyssnar på the pogues första skiva mitt i natten och borde gå och lägga mig.

Obeskrivligt roligt när Tao Lin berättar om hur hans pappa blir scammad i senaste red scare.