När jag gick i mellanstadiet var jag medlem på sockerdricka.nu och där såg jag människor som skrev något som de kallade för haiku som var korta dikter på tre rader och jag tyckte det var nice så jag började skriva egna sådana dikter, men jag publicerade dem inte på sockerdricka utan sparade dem bara som utkast på min yahoo-mejl. Senare, jag vet inte hur mycket senare men kanske på högstadiet, fick jag lära mig att det fanns regler för hur många stavelser det skulle vara på varje rad i haiku-dikterna, och då skämdes jag för att jag inte hade förstått det, jag trodde man behövde skriva tre rader så var man klar. Eller skämdes kanske jag inte gjorde, men jag kände mig dum. Jag visste inte ens vad en stavelse var för nåt, så jag fick väl försöka lära mig det i samma sväng som jag lärde mig reglerna för haiku. Sedan dess har det alltid varit lite känsligt med haiku för mig.

nu ska jag titta på psycho-pass.

haha minns när jag började rita en spider-man serie nån sommar i danmark. första (och enda) rutan var att han satt nånstans på ett hustak eller husvägg och blickade ut över new york natten och tänkte: "36 år... jag borde sluta med det här snart."

Tänkte skriva att jag firade midsommar på Bjurslätts torg, men det gjorde jag inte direkt. Jag råkade bara hamna där, och det råkade vara midsommarafton när jag gjorde det. Pizzerian var stängd och hade ett "visir" neddraget över fönstret. Ett fodorabud satt på sin moped (som gick på tomgång) och kollade i sin telefon. En pappa och hans barn satt på en bänk och åt glass. På andra sidan gatan låg fotbollsplaner som tillhörde BK Häcken. Att jag hamnade här berodde på att jag gick ut från min lägenhet 11:37 och bara började gå. Förbi ica, över järnvägsbron, förbi ramberget, förbi volvo, genom oändliga villaområden osv. Gick in på Preem och köpte en trocadero zero. Det luktade äckligt där inne. Det var också något med belysningen som inte var on point.

Hade varit roligt om Bob Dylan hade med en Gundam referens på sin nya, otroliga skiva.

vad kan man säga om den här dagen då... på lunchen gick jag till älvstrandens bibliotek och lånade döden & co. nån satt vid ett bord i en "avlägsen del" och hostade. I hyllan för återlämnade böcker o.d. stod en dvd-box med seinfeld säsong 5, tänkte på hur personen som lånat den måste haft det himla mysigt. kom hem fem minuter innan min zoom lektion började. minimal respons från de 8 elever som var med, men fick i alla fall en fråga om ordet "om". blandade svenska och engelska om vartannat eftersom de flesta av eleverna i den gruppen precis har börjat... men känns som att jag gör dem en björntjänst samtidigt. det får väl tiden utvisa.

j kom hem från en shoppingrunda och hade precis fått veta att hon var godkänd på sin sista uppgift på utbildningen. en positiv stämning infann sig i lägenheten. jag rättade prov och mejlade elever. sen gick jag till ica och handlade, och sen till thairestaurangen och köpte thaimat. jag stod på den grusade parkeringen och väntade i skuggan. jag hade vit t-shirt och shorts och kände mig somrig, som att det var i början av sommarlovet. när jag kom hem åt vi och tittade på hunter x hunter. sen skulle j plugga till sin nya sommarkurs, så jag gick ut och satte mig vid hamnen och läste. jag tänkte på saddam husseins avrättning. dagen efter stod det i tidningen att en liten pojke i irak hade dött i en olycka då han hade "lekt hängningen" efter att ha sett den på tv, och jag tyckte det var helt självklart, helt naturligt, när jag hörde det. helt naturligt att leka att man ska bli avrättad. ungefär som att man går hem och vill spela battlefront efter att ha sett star wars på bio. i vattnet flöt en plastpåse från netto. jag fick stela ben av att sitta för länge i skräddarställning och läsa men det var otroligt skönt ute. när jag reste mig upp för att gå hem gick två tjejer förbi och pratade om hur någonting var att slösa bort sitt liv. jag tittade på mig själv i spegelbilden i ett fönster till någon av alla företagslokaler.

tyckte första halvan av idag kändes som en "clerks-dag". vet inte riktigt hur jag ska utveckla det men det kändes bra i alla fall. sen på eftermiddagen kändes det inte så.

De hade chockhöjt priset på falafelrulle på stället vid centralen, vilket i sin tur ledde till att jag chocksänkte mina förväntningar.

Tänker på en novell av Roberto Bolaño där han bara återberättar handlingen i filmen Andrei Rublev.

Såg att Stefan Sundström fyller 60 bast idag, så jag tänkte bjuda på "mina samlade anekdoter om Stefan Sundström":

2005 var jag och min kompis slarts (som f.ö. också fyller år idag, grattis) på en mindre festival i en folkets park i dalarna, där Stefan var en av artisterna som spelade. Han körde ett "avskalat" set ackompanjerad av ingen mindre än Strängen (rip) på gitarr och, tror jag, Micke Lohse från Atomic Swing på keyboard. Mellan två låtar presenterade han keyboardisten Micke varpå nån i publiken ropade "under isen!" varpå Stefan svarade "Ja, han [Micke] är under isen". Tyckte det var något otroligt roligt med den sägningen. Senare förstod jag att han i publiken hade ropat det eftersom han ville höra låten Under isen (ligger himlen).

2007 spelade Stefan Sundström på peace and love och gästades av ingen mindre än Kjell Höglund som gjorde en fantastisk Genesarets sjö uppbackad av sundströms band. Det här var inget jag upplevde live tyvärr, utan jag fick se det på Youtube flera år senare och grämde mig som fan. Jag hade ju varit där!

2010 var jag återigen på P&L och hade drabbats av ett otroligt illamående, så illa att jag var tvungen ringa mamma och be henne komma och hämta mig. När jag hade ringt henne satte jag mig på en bänk utanför Galaxen, som väl är nåt slags kulturhus i Borlänge. Innanför fönstret jag satt vid var det nån slags diskobelysning bakom draperier. Plötsligt märker jag hur nån kommer fram bakom draperiet, det är, så klart, Stefan Sundström, som ska lyfta upp nån väska där vid fönstret. Vi får ögonkontakt och han vinkar glatt, som om vi kände varandra. Jag vinkar tillbaka.

2011 såg jag honom på avenyn i Göteborg. Han hade ett gitarrcase på ryggen.

Dina självlysande ärr i tunneln

dress sexy at my funeral

Ska börja använda en annan webb läsare nu eftersom firefox börjat krascha konstant. så jobbigt att behöva logga in på alla ställen igen nu dock. här var jag visst redan inloggad. annars kanske det bara blivit att jag slutat skriva här. kanske hade varit lika bra? har ett open office-dokument jag kan skriva i istället, men tänkte att det nog var bra att jag skulle skriva på internet där "alla" kan läsa, att jag skulle behöva höja mig lite då och inte skriva så långt och "introspektivt" eller vad man säger... internt menar jag kanske. Som när jag bloggade i gymnasiet, allt jag skrev var bara en enda lång konversation med mig själv... "den och den fotbollsspelaren gjorde ju det här och det här", som om någon som läste skulle fatta det eller bry sig? well tydligen brydde sig några. Hörde en bra låt med Smog i en podcast häromdagen, så gick in på spotify och tänkte att jag skulle hitta den via korrelation mellan titel och låttext (fick aldrig veta vad den hade typ bara en eller två textrader som jag trodde också kunde vara titeln), men lyckades inte med det. Ska kanske googla lyrics nu och sen måste jag diska. Herregud. Drack kaffe 5 minuter innan detta skrevs, därför det blev så långt nu.

Det är en så rörande scen i Alpha Papa när Lynn är hos polisen och tror att de säger åt henne att hämta kaffe, men sedan inser att det är hon som blir erbjuden det.

När jag stod vid övergångsstället vid centralstationen 09.05 i torsdags och såg mig själv spegelbilden i bussen som åkte förbi stod mitt hår rakt upp pga motvind och jag hade Apple Cider, I Don't Mind på hjärnan. Gick till jobbet och träffade flera av mina kollegor. På lunchrasten gick jag och köpte en redbull som jag drack på en bänk på kyrkogården. När jag gick hem senare på kvällen hade jag en positiv känsla, vilket jag tyckte var konstigt, kvällen innan hade jag haft en depressiv episod och velat säga upp mig direkt. Nu vet jag inte.

Jag minns att artisten khonnor skrev en sågning av filmen how to lose a guy in 10 days på sin blogg 2003.

Den första klunken är monumental.