När jag gick i mellanstadiet var jag medlem på sockerdricka.nu och där såg jag människor som skrev något som de kallade för haiku som var korta dikter på tre rader och jag tyckte det var nice så jag började skriva egna sådana dikter, men jag publicerade dem inte på sockerdricka utan sparade dem bara som utkast på min yahoo-mejl. Senare, jag vet inte hur mycket senare men kanske på högstadiet, fick jag lära mig att det fanns regler för hur många stavelser det skulle vara på varje rad i haiku-dikterna, och då skämdes jag för att jag inte hade förstått det, jag trodde man behövde skriva tre rader så var man klar. Eller skämdes kanske jag inte gjorde, men jag kände mig dum. Jag visste inte ens vad en stavelse var för nåt, så jag fick väl försöka lära mig det i samma sväng som jag lärde mig reglerna för haiku. Sedan dess har det alltid varit lite känsligt med haiku för mig.