Fiorentina är så jävla dåligaaaaa

Det känns fint att, efter tio år av besvikelse, eller snarare besvikelse som sakta men säkert gick över i totalt, förödande ointresse, att efter dessa tio år äntligen kunna känna en liten liten hype inför Håkans nya album. Att gå in på bengans hemsida varje dag och se om de har publicerat låtlistan, som man gjorde förr i tiden, de gjorde liksom aldrig något event av det, trots att det kändes som en ytterst högtidlig sak. Jag trodde inte det var möjligt att hitta tillbaka till det där, att dörren skulle kunna öppnas igen, och förmodligen kommer jag väl inse att det bara var falska förhoppningar, men till dess, tills om en månad eller när det är den släpps, kommer jag ändå unna mig att känna mig lite pirrig :)

Skönt det är att kunna älska Chiesa igen

Igår var det tänkt att jag skulle åka till Stockholm och gå på slarts disputation. Men jag blev sjuk som ett as och fick stanna hemma och titta på disputationen på länk. Sedan sov jag 2-3 timmar och sedan såg jag klart filmen The Wrong Paris på netflix. Idag var det tänkt att jag skulle tillbringa dagen på söder och sen gå och se The Plan. Istället sitter jag hemma och lyssnar på Geese och sen ska jag, jag vet inte, kolla på Liverpool kanske.

knasen och schassen startar ett la dispute-tribute band

Idag, på höstens första an elephant sitting still-dag, hittade jag den deppigaste platsen i gbg. Jag gick ut på lunchrasten med en dålig känsla efter lektionen, känslan att jag trots allt är världens sämsta lärare. Jag gick genom kyrkogården där jag brukade sitta i minneslunden och dricka red bull och läsa häng city på telefonen när det fortfarande var sommar. Jag kom ut på andra sidan och vek av åt höger, in i den norra delen av gårda, en grå djungel av kontorslokaler med hundra företagsskyltar på väggarna, nybyggda bostadsrätter och vagnhallar. Jag har alltid känt mig vilsen där, alltid känt att det finns platser jag ännu inte hittat, att det måste gå att nå djupare in i mörkrets hjärta. Jag följde ån ända till den tog slut, hur en å nu tar slut, borta vid Svingeln. Och där, alldeles intill Kungsbackaleden, under den spökvattenfärgade himlen, låg Migrationsverket. Jag blev nästan yr av känslan av att befinna sig i verklighetens backrooms. 

Liverpools bortaställ är snyggt