Det känns fint att, efter tio år av besvikelse, eller snarare besvikelse som sakta men säkert gick över i totalt, förödande ointresse, att efter dessa tio år äntligen kunna känna en liten liten hype inför Håkans nya album. Att gå in på bengans hemsida varje dag och se om de har publicerat låtlistan, som man gjorde förr i tiden, de gjorde liksom aldrig något event av det, trots att det kändes som en ytterst högtidlig sak. Jag trodde inte det var möjligt att hitta tillbaka till det där, att dörren skulle kunna öppnas igen, och förmodligen kommer jag väl inse att det bara var falska förhoppningar, men till dess, tills om en månad eller när det är den släpps, kommer jag ändå unna mig att känna mig lite pirrig :)