"Det är sorgligt."

Blev så arg igår när jag fick ett mejl från mig själv för 10 år sedan?? ämnesraden löd "Du." och sen själva meddelandet: "Det är sorgligt." Som om det var något jag behövde höra när jag stod kl. 17.15 och försökte få bukt med nåt jävla pappersstopp i kopieringsrummet på en arbetsplats jag verkligen inte vill vara på. Kunde inte annat än att sucka djupt och förbanna mitt 18-åriga jags förmåga att ge sitt framtida jag en moralisk knock out. Sen var det bara att fortsätta "öppna B2" och försöka slita ut papper.

Senare började jag faktiskt ömma lite den arme stackaren som skrivit det där. Det kanske inte var tänkt som en pik till marcus anno 2019, utan kanske mer en utsträckt hand. Jag mådde väl inte så jävla bra på den tiden heller, och anade kanske att det skulle fortsätta på den vägen. När jag tänker efter var det HT19 som mina dark ages började. Vi hade precis lagt ned vårt band och således hade mina enda konkreta planer för framtiden grusats, och min enda sociala fritidsaktivitet försvunnit. Jag hade hemska heldagar varje fredag med svenska 3 på förmiddagen och engelska 3 på eftermiddagen, och hade inga kompisar i nån av kurserna. Jag var hemligt kär i en tjej på sp men hade fått reda på att hon hade en pojkvän i falun, så det lilla lilla uns av hopp jag hade närt innan hade krossats sönder och samman. (var dessutom tvungen att se henne varje vecka på engelskan) Hade börjat bli lite kompis med några i klassen men inte helt, minns att vi var på klassresa till stockholm och var på moderna museet och sen efter det var alla bara borta, jag fick gå runt själv inne i centrum i flera timmar, satt på kulturhuset och läste sonic (intervju med bear quartet).

Försökte för skojs skull ta reda på mer exakt vad jag gjorde torsdagen den 19 november 2009 genom att gå igenom mitt blogg arkiv. Det närmsta jag kom var 18 november. Den dagen skrev jag NP i svenska B. Vill minnas att det gick ganska bra, fick VG, läraren "ville ge mig mvg" men det gick inte, minns ej vad det föll på. Efter provet åt jag mat i matsalen med min kompis kalle som försökte få med mig på en fest den kommande helgen. Sedan ägnade jag, i blogginlägget alltså, alldeles för mycket tecken åt att förklara varför jag inte ville gå på den festen, eller någon annan fest för den delen. Sedan skrev jag något om konserter, att jag önskade att jag kunde gå på Mayhem i Stockholm nästa vecka. Och till sist att jag var tvungen att gå och försöka lära mig nån jävla Nightwish-låt på trummor till ensemble-kursen.

Så jag vet inte, det var väl inte så himla härligt på den tiden heller. Och jag, dvs present day-marcus, ska i alla fall gå och se Mayhem på pustervik nästa vecka (typiskt krönika slut - en liten twist ;) )