Har tråkigt en regnig söndagskväll, ser att mitt "favoritlag" ACF Fiorentina spelar mot Atalanta men vet inte om jag har lust att se det, de kommer ändå bara spela dåligt och förlora och det kommer sluta med att jag suttit och scrollat i mobilen i två timmar. Istället sitter jag vid datorn och lyssnar på Joan of Arcs The Gap i hörlurar och driver löst runt på internet, denna kyrkogård. Vill läsa men är så obekvämt att sitta i sängen och göra det, man sjunker ner så mycket i madrassen, kanske är att madrassen börjar bli gammal, men vågar inte heller köpa ny madrass så blir den insjunken direkt också. Ska nog istället köpa en läslampa att ha vid soffan i vardagsrummet. Jag och j har flyttat till en ny lägenhet. Det tidigare nämnda vardagsrummet luktade inrökt när vi flyttade in för ett par veckor sedan, det är vad det är, nu märker vi inte av röklukten lika mycket, vet inte om det är för att vi har lyckats vädra ut den eller bara vant oss. Vet inte varför jag skriver om detta här, men det fick bli så. Jag gillar hur som helst området vi bor i nu, eller det är "okej" åtminstone. På andra sidan en bilväg finns ett villaområde jag brukar gå i ganska ofta. Ännu oftare står jag i den franska balkongen i vårt sovrum och tittar ut på villaområdet och på gräset utanför vårt hus. Det är två tre harar som brukar hålla till där varje eftermiddag. Ibland står jag och tittar på dem väldigt länge trots att det egentligen är ganska tråkigt. Det är första gången jag lyssnar på den här skivan, och jag tror jag tycker rätt så mycket om den, jag tänkte egentligen bara lyssna på första låten men den var så bra att jag bara fortsatte. Jag öppnade word-dokumentet jag använder för nåt slags improvisations skrivande och skrev att heroinöverdoser är så sorgligt, när folk dör av dem alltså. Jag tänker ofta på åren efter att John Frusciante hade hoppat av RHCP första gången, där på 90-talet, och bara hängde i sitt hus i Hollywood och tog massa heroin. Eller jag brukade tänka ofta på det, förra året. Nu för tiden tänker jag mer på andra saker. Vad jag ska göra efter sommaren, mest. Ska jag bara vara arbetslös och sitta hemma och läsa böcker och spela in musik? Rent ekonomiskt skulle det nog funka att göra det, ett år i alla fall, men tror jag kommer få för mycket ångest av att se hur pengarna på sparkontot sinar. Men kanske ändå mår bättre av det än att börja jobba igen. Har mina misstankar om att jag blivit ganska känslig för stress, har tyckt mig känna av det senaste månaden i och med flytten. Är såklart samtidigt skeptisk till dessa misstankar och tänker att jag bara är lat. Den konflikten har väl egentligen utspelat sig inuti mig i åtminstone tio år.