Tänker ibland på Gyllene Tider. Jag lyssnar aldrig på dem, men jag tänker på dem. Det är något fascinerande med dem. Var tredje år eller så åker de ut på en lång sommarturné, som antingen marknadsförs som deras allra sista turné eller en återföreningsturné. Inget konstigt med det egentligen, men till varje turné ska de också prompt ge ut en ny skiva. Albumen heter typ "Nu är det dags att börja tänka på refrängen" eller "Kaffe och kakor". Känslan man får är att varje sådan här skiva är avsevärt mycket sämre och idéfattigare än den tidigare. Varför de måste spela in de här skivorna förstår jag inte, de behövs knappast för att locka publik och tittar man på setlisten från deras spelningar spelar de en, max två låtar från den aktuella skivan. Jag antar att det är Gessle som har någon fix idé angående det där. På det stora hela känns det som att GT:s existens och deras turnéer sker helt på grund av att PG får lust att spela den sortens musik igen, trots att det väl egentligen är de övriga medlemmarna som borde vara mest i behov av pengarna en sån turné genererar. Men jag undrar liksom hur dynamiken inom gruppen ser ut när de ska spela in en av de där skivorna. Jag gissar att Gessle skriver all text och musik på en helg typ. Är de andra ens med i studion sen? Går det för dem att uppbåda någon som helst känsla när de ska lägga en basgång eller en orgelslinga på en låt som heter typ "Lyckans ost", spår nummer 7 på ett album ingen någonsin kommer lägga på minnet att man har hört. Det måste vara svårt. Det måste vara så långt, långt bort från det de höll på med när det begav sig i början av deras karriär, när de var ett, antar jag, sammansvetsat band, en grupp som jobbade enhetligt och alla var på samma plan rent ekonomiskt. Men som sagt, har en känsla av att de inte ens är med i studion och spelar in, att det i själva verket bara är Per Gessle och hans radarpartner, han Brainpool-basisten som blev galen under covid.