En sak som jag alltid återkommer till och skrattar hånfullt åt är när Håkan Steen eller Per Bjurman eller nån annan på aftonbladet gav en förhandsrecension av håkan hellströms "För sent för Edelweiss" och satte plus på alla låtar på skivan, och "De fyra årstiderna" fick ett högt betyg, säkert fyra plus, med motiveringen "den här kommer bli en riktig live favorit" eller nåt i den stilen, "det här kommer bli en staple i setlisten" .... varpå den väl aldrig spelades live någonsin, med rätta, eftersom det är en usel låt. Jag skrattar hånfullt när jag tänker på denna sägning, att håkan steen eller per bjur man kunde vara så fel ute, skylta med sin dåliga smak och oförmåga att bedöma musik. Det är också ett slags skadeglädje, eftersom de fick ens förväntningar att slå i taket, för att sedan resultera i en enorm besvikelse när man hörde den menlösa låten.

Men nu läste jag min gamla blogg från 2008. Jag hade varit på Håkan i Falun och skrev efteråt: "Synd att han inte spelade De fyra årstiderna, den hade ju funkat asbra live." Jag vet inte vad jag ska säga. Har jag fabricerat minnet, är det i själva verket min egen åsikt jag har gått och skrattat hånfullt åt alla dessa år? Eller var jag så svag i sinnet att jag lät mig påverkas av vad Håkan Sten tyckte, att han fick mig att tro att det var en bra låt? Och varför var jag tvungen att föra vidare samma åsikt till mina stackars läsare. Jag kan ju inte på riktigt ha gillat låten. Jag vet inte vad jag ska tro.

I helgen ska jag "ner till kontinenten" (malmö + köpenhamn).