Dagen då studentbalen ägde rum satt jag på Monte Carlo med Erik. Det hade blivit så att vi åt lunch där allt oftare under den sista terminen på mitt sista gymnasieår. Erik hade ett år kvar eftersom han hade varit tvungen att gå om ett år. Jag stod med ena foten i det ödeland som var livet efter gymnasiet. Under det sista året hade allt börjat ta slut, den ena saken efter den andra. Det var vissa saker som precis också hade börjat, men även dessa saker höll redan på att ta slut, de skulle vara över så snart som något år senare. När vi satt där på Monte Carlo kände jag bara tomhet. 

På studentdagen hade vi champagnefrukost i en källarlokal hos en tjej i klassen. Vid ett tillfälle gick jag upp till hennes lägenhet för att låna toaletten, för det fanns ingen i festlokalen. Där råkade jag på hennes mamma och, vill jag påstå, plastfarsa, han hade den auran, och de frågade om jag gick i deras dotters klass. Ja, jag går musik, svarade jag, varpå mamman frågade: "psyk?"

På avslutningen i aulan spelade vi paint it black. Säg till din far get off my back, och säg vad vi sa om att paint it black. Sedan stod vi på ett flak och det skrålades med i I gotta feeling och Don't stop me now, men jag avstod förstås skrålandet, vilket jag säger med stolthet, även om man kan välja att se tillbaka på sånt där och tycka att det är töntigt att man var så anti allting, vilket jag kan känna med många andra situationer jag varit i, men i just detta fall är jag stolt över mig själv, några gränser måste man ändå ha. På mottagningen hemma var det familj, lite släkt och lite vänner, inte mina vänner utan mina föräldrars vänner. Och våra grannar, ett pensionärspar varav damen tog tag om mina armar och sa åt mig att sikta på ett jobb inom data, medan hennes man stod bredvid och skrattade nervöst.

Sedan var det klassfest i samma lokal där vi hade haft champagnefrukosten. Vi skrev i varandras mössor. Sedan lämnade jag, L och K festen tidigt. Vi stannade till vid mitt hus för att någon av dem behövde låna toan. Sedan gick vi upp på stan och vid Garvarns torg i skymningen sa K att han aldrig varit så full som han var just nu. Det kändes nästan högtidligt att få vara en del av hans största fylla. Sedan var vi nere vid piren och hängde bland vad som jag minns som uteslutande människor från årskursen under vår, det vill säga dem som likt Erik hade ett år kvar.

Kvällen avslutades på Trädgården. Där sammanstrålade jag med mina högstadievänner. Det var Slarts, Jonas, Emil, Joel, med flera. Vid ett tillfälle satt vi vid ett bord inne i lokalen och tjejen jag varit kär i under hela gymnasiet staplade alla våra studentmössor på varandra, som ett babels torn.  Sedan gick jag hem för att jag var så sjukt pissnödig och jag hade fobi för offentliga toaletter. K blev som jag minns det mycket sur på mig för att jag ville gå hem och vi skiljdes åt som ovänner. Dagen efter såg jag att Emil hade skrivit i min mössa: "Min kuk. Puss." Det är den enda hälsningen jag minns.