Måste få veta vad som har hänt med Sid Wilson. Slipknotdrama är mitt kryptonit. Det här är bloggens sista inlägg.

Här skall TEMPO byggas 1960....Vad heter butiken där nu?? Normal heter det tydligen nu, tackar Ove...

Dagen då studentbalen ägde rum satt jag på Monte Carlo med Erik. Det hade blivit så att vi åt lunch där allt oftare under den sista terminen på mitt sista gymnasieår. Erik hade ett år kvar eftersom han hade varit tvungen att gå om ett år. Jag stod med ena foten i det ödeland som var livet efter gymnasiet. Under det sista året hade allt börjat ta slut, den ena saken efter den andra. Det var vissa saker som precis också hade börjat, men även dessa saker höll redan på att ta slut, de skulle vara över så snart som något år senare. När vi satt där på Monte Carlo kände jag bara tomhet. 

På studentdagen hade vi champagnefrukost i en källarlokal hos en tjej i klassen. Vid ett tillfälle gick jag upp till hennes lägenhet för att låna toaletten, för det fanns ingen i festlokalen. Där råkade jag på hennes mamma och, vill jag påstå, plastfarsa, han hade den auran, och de frågade om jag gick i deras dotters klass. Ja, jag går musik, svarade jag, varpå mamman frågade: "psyk?"

På avslutningen i aulan spelade vi paint it black. Säg till din far get off my back, och säg vad vi sa om att paint it black. Sedan stod vi på ett flak och det skrålades med i I gotta feeling och Don't stop me now, men jag avstod förstås skrålandet, vilket jag säger med stolthet, även om man kan välja att se tillbaka på sånt där och tycka att det är töntigt att man var så anti allting, vilket jag kan känna med många andra situationer jag varit i, men i just detta fall är jag stolt över mig själv, några gränser måste man ändå ha. På mottagningen hemma var det familj, lite släkt och lite vänner, inte mina vänner utan mina föräldrars vänner. Och våra grannar, ett pensionärspar varav damen tog tag om mina armar och sa åt mig att sikta på ett jobb inom data, medan hennes man stod bredvid och skrattade nervöst.

Sedan var det klassfest i samma lokal där vi hade haft champagnefrukosten. Vi skrev i varandras mössor. Sedan lämnade jag, L och K festen tidigt. Vi stannade till vid mitt hus för att någon av dem behövde låna toan. Sedan gick vi upp på stan och vid Garvarns torg i skymningen sa K att han aldrig varit så full som han var just nu. Det kändes nästan högtidligt att få vara en del av hans största fylla. Sedan var vi nere vid piren och hängde bland vad som jag minns som uteslutande människor från årskursen under vår, det vill säga dem som likt Erik hade ett år kvar.

Kvällen avslutades på Trädgården. Där sammanstrålade jag med mina högstadievänner. Det var Slarts, Jonas, Emil, Joel, med flera. Vid ett tillfälle satt vi vid ett bord inne i lokalen och tjejen jag varit kär i under hela gymnasiet staplade alla våra studentmössor på varandra, som ett babels torn.  Sedan gick jag hem för att jag var så sjukt pissnödig och jag hade fobi för offentliga toaletter. K blev som jag minns det mycket sur på mig för att jag ville gå hem och vi skiljdes åt som ovänner. Dagen efter såg jag att Emil hade skrivit i min mössa: "Min kuk. Puss." Det är den enda hälsningen jag minns.

Tittar på Spanien-Belgien med ca 45 min fördröjning, ni skulle bara våga spoila

Varför går det inte att bli engagerad i matcherna som går i dagsljus.

Synd att jag har tappat det, vad gäller bloggandet. Jag kan helt enkelt inte göra det längre, det blir för dåligt. 

Kan inte sluta kolla på klippet med Javier Aguirre och Anthony Gordon.

Det är exakt en månad sedan jag låg i en säng på ett hotell i Camden och försökte somna medan V låg i sängen bredvid och kollade på naked attraction. Tidigare på kvällen hade vi sett Los Campesinos! på electric ballroom som var som ett pustervik med en arkadhalls interiör. Dagen efter tog vi tåget till Norwich och jag såg LC en gång till. Innan jag gick till konserten åt vi middag på en helt normal engelsk pub mittemot vårt hotell. Vi var i princip de enda gästerna och maten dröjde otroligt länge. I högtalarna spelades de allra mest generiska classic rock låtarna, blandat med de mest generiska moderna rocklåtarna, och vi hann höra både Free Falling och Livin' on a Prayer två gånger om innan maten kom. Efter en stund lämnade V bordet för att kolla om det gick att få täckning ute på gatan (det var fruktansvärt dålig täckning i hela staden), och kom inte tillbaka, och det började kännas som en obehaglig dröm, först kom inte maten, och sen blev jag lämnad ensam. Som tur var kom V så småningom tillbaka och sen fick vi även vår mat. Sedan gick jag till konsertlokalen, trodde jag, men jag hade kollat upp fel lokal, och eftersom jag inte hade någon täckning fick jag springa tillbaka till hotellet där det fanns wifi för att kunna kolla upp var den faktiska lokalen låg. Det visade sig som tur var att den låg bara fem minuters promenad från vårt hotell. Dagen efter åkte vi tillbaka till London. Vi såg CL-finalen på en pub bland en massa Arsenalsupportrar. Efter matchen åt vi på Shake Shack vilket var fruktansvärt. Sen promenerade vi genom city of london och över millennium bridge och tillbaka, det var en fantastiskt fin kväll.

När jag skulle till V i fredags gick det på en alkoholpåverkad äldre man med elsparkcykel på bussen, och satte sig ned bredvid en kille som såg ut att vara mellan 25-30 och visade sig vara mycket extrovert, han började prata med den äldre mannen och skrattade högt vid flera tillfällen, han pratade om hur varmt det var, nu får man passa på att vara ute och gassa i solen sa han och skrattade och den alkoholiserade äldre mannen skrattade tillbaka och introducerade sig som "Ben Hur" vilket ställde den unge killen en aning innan han skrattade högt och frågade "Ben Hur? Vem var det nu igen". När killen skulle av vid Svingeln skakade de hand väldigt länge och utbytte flera artighetsfraser om hur de skulle ta hand om sig, och den äldre mannen höll sig kvar vid killens hand så länge att jag började bli orolig över att han inte skulle inte kliva av bussen innan dörrarna stängdes. Det var inget han själv såg ut att bekymra sig över dock. Ja ja, det var en fin scen i alla fall.

Jag funderar på hur jag ska hålla mig vaken till matchen. Kanske blir det genom att skriva en ny version av mitt magnum opus inlägg "rum i gbg". Började läsa om det och tyvärr var det inte så bra som jag trodde att det var.

Carolina Hurricanes Stanley Cup-mästare 2026😇😇😇

Helt uppe i varv efter att ha sett om world enough and time. Topp 1 tv-avsnitt någonsin.

Det är en underskattad "bit" i The Office när Andy ska försöka imponera på någon kund han vill bjuda ut på dejt, så han går och kikar in i hennes bil för att se vilka cd-skivor hon har på instrumentbrädan, så är det en Feist skiva, så sen när de ska sätta sig ner och diskutera affärer börjar han nynna på Feist.

Nya Weezer var fin.

Längtar tills jag ska se om Widow's Bay E8.

Jag gillar inte Led Zeppelin, och att se det där Greta van Fleet klippet i flödet 100 ggr om dagen får mig att gilla dem ännu mindre.

Jag ska gå och lägga mig, jag måste bara lyssna på Kevin Morby - Javelin 101 gånger först.

Har sett Watchmen Chapter I och II. Tyckte de var bra.

Tjena tjena. Jo det är väl bra, man ska inte klaga. Det rullar på. Vad jag gör nuförtiden? Ptja, jag håller på att göra klart mitt nya album. Vad jag har i korgen? Nä det är väl lite allt möjligt. En vegansk Dr Oetker, och vegansk kebab för lite extra protein. Det är fredag, jo jo. En koffeinfri cola zero? Ja det fick bli en sån. Jag drack en red bull tidigare, och man vill ju inte vara uppe hela natten. Nä, nu ska jag väl hem och fixa maten. Det går ju en ny säsong av Taskmaster också. Ha det så bra, du också, tack tack, vi ses.

Jag lovar, av Veronica Maggio, är en så otroligt dålig låt. Kanske den sämsta svenska låten genom alla tider.