Tao Lin har gett ut en ny bok. Jag upptäckte Tao Lin genom tumblr där jag läste en blogg skriven av en kille från Kanada som var i min ålder, detta måste varit 10 år sen minst. Den här killen hade ett distansförhållande med en tjej och han skrev mycket ingående om sitt förhållande, väldigt många privata detaljer, typ om saker de hade bråkat om och att hon hade varit otrogen eller nåt. Jag minns det som att det kändes passivt aggressivt, sättet han skrev om sin flickvän. Jag vet inte. På sin formspring svarade han på frågor och de flesta handlade om hans flickvän. Någon bad honom att lägga upp en bild på henne vilket han gjorde. Sen skrev någon att hon inte var speciellt snygg, flickvännen, som respons på bilden han lagt upp. Då svarade han ”she’s not very photogenic”. Bilden han hade lagt upp på sin flickvän var inte den mest smickrande, och jag vet inte vad jag tyckte var det största asshole movet: att posta en ”ful” bild på sin tjej på sin formspring eller skriva att ens tjej inte är så ”photogenic” efter att ha lagt upp bilden. Förmodligen var det kombinationen av de två sakerna som var det stora AH-movet. Efter ett tag framgick det i alla fall att de hade gjort slut vilket inte kom som en överraskning för någon. Han fortsatte skriva detaljerade blogginlägg om sitt ex som blev ännu mer passivt aggressiva i tonen nu när deras förhållande var över, men de fick också en mer depressiv kvalitet som gjorde att jag kunde relatera till dem. Han verkade vara ganska ensam, inte ha speciellt många kompisar eller något kärleksliv att prata om. Precis som det var för mig då. Jag hade tagit stundenten och satt antingen på mitt rum hemma hos mina föräldrar, eller om jag hade flyttat till gbg och satt på mitt studentrum, och läste. I vilket fall kände jag mig otroligt ensam, och det verkade killen i Kanada också göra. I ett inlägg skrev han om att han hade åkt bil till Toronto och gått på en spelning ensam, och efteråt hade han ”suttit i en soffa” på klubben han var på, och i soffan hade han börjat prata med en tjej och sen hade de börjat hångla och tjejen hade bjudit honom på gräs. Själv hade jag bilat till Kopparberg för att se soundtrack of our lives på folkets hus, de spelade på folkets hus i bångbro av alla ställen. Jag åkte dit ensam, satt ensam i en matsal före spelningen och tjuvlyssnade på ljudteknikerna som satt vid bordet intill och pratade om vad de skulle göra nästa dag (”Jag ska mixa en låt”), sen stod jag längst fram på konserten och sen åkte jag hem. Det var inte en kväll att skriva hem om, eller skriva ett blogginlägg om för den delen. Den kanadensiska tumblr killen skrev också om en person som hette tao lin. Han avgudade tao lin. Han skrev om hur mycket han älskade tao lin, och om hur han hade tagit kontakt med tao på facebook och att de hade blivit vänner där, alltså inte fb-vänner utan riktiga vänner, han hade skrivit till tao och de hade börjat prata. Jag minns att jag tänkte att jag skulle kolla upp tao lin och läsa något han skrivit, men det blev aldrig av. Jag slutade också läsa killens tumblr och tänkte varken på honom eller tao lin på flera år, tills jag upptäckte Megan Boyle och började läsa hennes bok Liveblog och därigenom kom TL in i mitt medvetande igen. Det känns som att när jag först hörde om honom genom tumblr, på den tiden måste hela alt lit-rörelsen varit i sin linda, eller kanske sin prime, där ”i skarven” mellan 00/10-tal. Jag hade kunnat hoppa på det tåget då men gjorde det inte. Jag vet inte om jag kommer läsa leave society, jag har inte läst någon av hans andra böcker men jag tycker om att läsa och lyssna på intervjuer med tao, så jag tänker att jag borde vilja läsa hans böcker också.