community

Lyssnar på en playlist på spotify som heter the 300 my best ambient of 2021. Den kan jag rekommendera.

Har länge gått och tyckt att det är trist att det inte längre är några som bloggar. Nu har det kanske börjat komma tillbaka lite smått, med substack och sånt. Men hur som helst upptäckte jag nu att det nya skunk fortfarande finns och att folk har skrivit dagböcker där ända sen det återlanserades 2013 eller vad det kan ha varit. Fick lite ångest av det, känns som en plats jag hade kunnat leva och frodas på om jag börjat "hänga" där när det begav sig. Minns att jag reggade mig när det precis hade kommit (tillbaka) men sen var det inte så mycket mer med det. Sen antog jag väl att det hade gått under så småningom, som sin föregångare på 00-talet, som jag också hade ett konto på men som jag var lite för ung för att uppskatta då. Men så finns det alltså kvar, det nya alltså. 

Jag önskar jag hade haft mod att vara lite mer social på internet, så att jag kanske hade kunnat få fler vänner här. Det är ju bevisligen lättare än att få det irl i alla fall. Men istället har jag suttit och bloggat för mig själv i 10 år. Det är, så att säga, vad det är.

Den nya jättehöga hotellbyggnaden (?) som de bygger på/intill folkets hus, som jag typ inte hade lagt märke till förrän för några veckor sedan, skymde solen för mig i några sekunder när jag satt på färjan över till stan i förmiddags. Jag gick till Nordstan för att köpa airpods på elgiganten, men de hade inga på lager. Blev dirigerad till deras phone house-butik eftersom det kanske kunde finnas där. I min enfaldhet hade jag trott att det var den lilla mini-butiken på "markplan", den som har en ingång bredvid mcdonald's, men tydligen var det inte den, utan en liten butik allra längst bort i nordstan, i den superdeppiga delen där claes ohlson och systembolaget ligger. Så jag fick traska bort ända dit i hopp om att det skulle finnas airpods där. Det gjorde det, visade det sig, men jag fick inte köpa dem, för tyvärr var det strul med hela butikens datasystem, så de kunde inte ta betalt. Det var verkligen som ett sjukt (och onödigt) skämt från Gud. Så jag fick lämna Nordstan utan nya hörlurar. Först när jag kom hem insåg jag att det ju finns Webbhallen i källaren på Femmanhuset, och så klart hade de gott om airpods i lagret, såg jag på deras hemsida. Men då hade jag alltså redan gått de 12 000 stegen in till och hem från stan. Jag beslutade mig för att beställa hem ett par, tänker inte bege mig till Nordstan två dagar i rad. 

Efter fiaskot med hörlurarna gick jag i alla fall till sf-bokhandeln och köpte del 2 och 3 av 1Q84. Det var det egentliga syftet med min promenad till stan, så det var ju tur att de fanns och att sfb:s datasystem inte hade kraschat. 

I Brunnsparken såg jag en lärare jag hade på universitetet. Hon såg ut att ha sett mig och "tittat bort" just när jag såg henne. Jag klandrar henne inte för det. Jag tar det heller inte personligt. Men efteråt gick jag och kände mig dålig för att hon hade sett mig i det här skicket jag är i nu, när jag är på min absoluta botten. Eller något slags botten i alla fall. Det är såklart möjligt att det inte är något som går att se bara av en snabb titt, eller ens en längre titt, men det kändes ändå dåligt. Jag kände mig liksom ertappad. Här går jag fem år efter examen, arbetslös och deprimerad och på jakt efter airpods mitt på dagen en tisdag i januari. Det är vad det är.

Försökte registrera ett nytt konto på skunk men lyckas inte logga in? Det kanske är för sent, helt enkelt. Jag borde stannat kvar där inne 2013, eller när det nu var.