onsdag 12 januari 2022

Den vita cementbågen

Såhär tänker jag göra i fortsättningen: när jag känner för att skriva något öppnar jag mitt word-dokument som har titeln ”logg [nuvarande år]” och skriver det jag ville skriva, eller känner att jag borde skriva, i sagda dokument. Sedan, när jag skrivit färdigt, tar jag ett beslut om huruvida jag ska kopiera den nyss skrivna texten och publicera den på min blogg. Tidigare har det alltid varit antingen eller, jag har gått till Blogger om jag känt att jag vill försöka mig på något med så kallad verkshöjd, eller så har jag gått till word om jag känner noll inspiration men ändå vill dokumentera hur värdelös min dag varit. Men nu tänker jag alltså försöka mig på en ny approach. Det finns en risk att den ”approachen” gör det jag skriver blir hundraprocentigt värdelöst, för bara genom att öppna word känner jag hur jag liksom dräneras på all inspiration. Hit (till word) kommer jag ju annars bara när jag ska skriva tråkiga meningar som bara ska tjäna som ett slags tidsdokument.

Hur som helst. Idag har jag fått en del saker gjorda. Först lyssnade jag igenom en halvtimmes truminspelningar och förde anteckningar om varje tagning. Det är något jag ägnat mig åt hela den här veckan. Det känns bra och produktivt. Jag känner mig ambitiös när jag för mina anteckningar, det känns som jag tar arbetet seriöst. Sedan gick jag en promenad till Ica och handlade mat som jag sen gick hem och tillagade. Men det var först efter det som dagens ”egentliga” sysslor inleddes. Det jag gjorde var att jag rensade det där vattenlåset i handfatet i badrummet, och sen rengjorde jag vår mikrovågsugn. Två saker man alltid, hur många gånger man än gjort det, tar längre tid än vad man först trodde. Men nu är de i alla fall gjorda och det känns väl bra.

På vägen till affären gick jag förbi en kille och en tjej som gick in och ställde sig i valvet som utgör entrén till kyrkogården. Där ställde sig tjejen och liksom skymde killen så att de som gick förbi inte skulle se vad de gjorde, men genom att hon gjorde det blev det uppenbart vad som hände. Killen tände såklart en joint. Jag tänkte att det var något fint med det, att de gjorde det i det där valvet, den vita cementbågen, och att tjejen förgäves försökte bilda en mur så det kunde ske i hemlighet, men nu när jag tänker tillbaka det känner jag mig helt likgiltig inför det hela.

Vad jag ska göra nu vet bara Gud, men jag skulle gissa på att det blir att se ett avsnitt av The Expanse.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar