Jag tänkte ansluta till "pennalistiska lärar twitter", här är mitt första bidrag:

Mina sfi-elever ska hålla en presentation inför klassen för första gången. Jag ger dem strikta instruktioner att inte skratta åt den som pratar. Alla är med på noterna. Den första eleven går fram till katedern och påbörjar sin presentation, och stakar sig redan i första meningen. Jag kväver ett skratt och låtsas att jag hostar till. I andra meningen uttalar hon ett ord helt åt helvete och jag blir tvungen att kväva ännu ett skratt. De andra eleverna vänder sig oroligt om och tittar på mig. Jag ger dem en arg blick och gestikulerar mot talaren, att de ska titta på henne och inte på mig. Eleven fortsätter ta sig igenom sitt haveri till presentation och snart kan jag inte längre lägga band på mig själv, skrattattacken är ett faktum. Jag skrattar och slår mig själv på låret. Jag samlar mig, drar en djup suck och mumlar "åh jösses." Jag skakar uppgivet på huvudet och skrattar ännu mer. När eleven äntligen är klar applåderar jag sarkastiskt. "Ja du, X, jag vet inte vad jag ska säga, du saknar både begåvning och känsla för det här med retorik." Några andra elever i klassen viskar och undrar vad "retorik" betyder. Eleven som just har hållit sitt tal går skamset tillbaka till sin plats. "Och vad tror du att du håller på med?" frågar jag och pekar mot dörren. "Du ska ut härifrån." "Marcus, varför?" "Ut sa jag, UT!" Jag vänder mig mot resten av klassen. "Och låt nu detta bli en läxa för er andra. I mitt klassrum håller vi en viss standard." Eleverna viskar igen, de undrar vad "standard" betyder.