Sitter på 58:an. Det är inte varje dag jag gör det. Förut var det dock mer eller mindre varje dag, när jag bodde på Lindholmen och hade ett jobb. Sen slutade jag på det jobbet men fortsatte ha en kvällskurs, så då var det ca en gång i veckan jag satt på 58:an. Nu har jag inte ens kvällskursen, och jag har dessutom flyttat från Lindholmen, så nu åker jag nästan aldrig med den här bussen. Men ikväll var jag så illa tvungen eftersom spårvagnstrafiken var avstängd över bron. Jag är på väg hem från V, vi såg Sverige Grekland och åt sushi. Sushin köpte vi på focus, där vi som vanligt möttes upp vid halv sju-tiden. Först var vi in en sväng på ica. Vi stod länge vid hyllan med schampo och duschtvål, men jag lät honom göra det eftersom det just varit hans födelsedag. Jag föreslog att han skulle köpa en Fila duschkräm men det blev till slut en L’Oreal ”5 in 1” variant. ”Duschkräm” låter vidrigt, säger man ens så. Det här är nog första gången någonsin jag bloggar på en buss. I självscanningskassan blev jag distraherad av mannen som stod i stationen bredvid, först höll han på och nynna konstant, fine tänkte jag, det går väl an, vissa extroverta personer nynnar bland folk, det kanske till och med sker omedvetet, men sen började han även högt och irriterat fråga sig vad det var för fel på självscanningen, han kunde inte scanna sina varor. Länge stod han och svor över det hela, när jag gick därifrån stod han på huk och hade öppnat en lucka där alla plastpåsarna fanns. Jag vet inte vad han trodde han skulle hitta där. Sen beställde vi sushi. V gjorde som sist och åt sin soppa på plats medan vi väntade på maten. Jag iddes inte vara så excentrisk. Jag använde ordet ”excentrisk” för mycket under kvällen, säkert 4-5 gånger sa jag det. På vägen hem genom Örgryte visade V ett hus som låg ute på hemnet för 13 miljoner kronor.
Jag ska vara transparent, den sista tredjedelen av ovanstående stycke skrev jag inte på bussen utan hemma i sängen. Jag gick av vid säterigatan tillsammans med en full äldre man som gick in in en elsparkcykel. Det var kallt ute. Det är lite längre att gå hem från säterigatan än eketrägatan, men jag tänkte att det skulle gå jämnt ut eftersom det skulle ta några minuter extra att åka till eketrä. På det stora hela är jag mycket nöjd med den här dagen, den kändes välbalanserad och produktiv. Jag fick en hel del uträttat, men inte för mycket. Det var något måttfullt över dagen, ett slags lugn infann sig i bröstet, som sällan brukar finnas där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar