[Följande svinlånga inlägg utspelar sig onsdag & torsdag förra veckan, de första dagarna efter min 30:e födelsedag. Jag orkade bara inte skriva klart det förrän nu.]
Det enda som till slut lyckades lindra det hemska tillståndet jag gick med hela dagen var att dricka en kopp kaffe (J hade köpt nytt), äta choklad och titta på Alpha Papa vid 17-tiden. Innan det åt jag en mycket sen lunch ensam i köket (J hade precis åkt till jobbet), det var väl iofs bra för mitt fysiska mående men den gjorde inte mycket för det psykiska. Utanför fönstret på gräsmattan satt tre harar som blev störda av en retsam skata, och en granne i huset mitt emot stod på balkongen och tog kort eller filmade detta. Jag lyssnade på en podd om författaren Marie Calloway i J:s bluetooth-högtalare och såg bara en av hararna från köksbordet. Det är verkligen synd att vårt kök är utformat så att vi inte kan ha bordet vid fönstret, så deppigt att sitta inne i hörnet.
Tidigare på dagen uppstod en liten kris pga det uteblivna blommogrammet, som kanske inte tekniskt sett "uteblev", det var mer vi som skulle ta emot det som uteblev. Så nu måste vi in till stan för att hämta det. J blev sur över detta, eller framför allt kanske för att hon i blomaffären hade en dryg ton i telefon. Och det orimliga i att vi ska behöva anstränga oss så mycket för att få något vars själva koncept går ut på att det ska komma hem till mottagaren, enkelt och bekvämt. Jag tog i alla fall på mig att åka och hämta det imorgon, eftersom jag ändå ska till stan då. Efter att vi rätt ut den grejen packade jag ned min kostym i en NK-papperspåse och åkte med den till en kemtvätt vid Vågmästareplatsen. Har uträttat fler ärenden där än någonsin de senaste två åren: köpte ett begagnat (och trasigt) playstation 2 förra sommaren, fixade körkortsfoto så sent som i juli detta år, och nu alltså en kostym till kemtvätten. När jag gjort detta gick jag hela vägen hem via Lindholmen och Eriksberg. Tog av och på mina solglasögon ca en gång i minuten hela promenaden hem.
Jag hade satt väckarklockan på halv tio. Mådde piss när jag vaknade (hade vaknat flera gånger innan tidigare på morgonen/natten och mått piss då också) men fick ändå tvinga mig upp eftersom jag hade tvättid klockan 10. Kaffet var slut och jag orkade/hann inte göra gröt så till frukost åt jag endast två skivor rostat vitt bröd. Kände mig oerhört deprimerad på vägen till tvättstugan. Det var så illa att jag ville ställa in resan till Stockholm i helgen. Hade ju varit dumt att göra det i det tillståndet men ändå. Jag gick runt och tänkte att jag ville ställa in det. Det finns egentligen inte så mycket att ställa in, det hade väl varit om jag gått in och bokat av tågbiljetterna. Men jag hade ändå vett nog att inse att det vore dumt att göra det här och nu. Det var liksom både för tidigt och för sent för det.
Mellan tvättpassen gick jag hem och läste Marie Calloway. Tror jag? Det enda jag vet med säkerhet är att jag inte mådde bra. Efter andra vändan till tvättstugan gick jag ner i källaren för att rota fram min kostym som måste in på kemtvätten inför bröllopet vi ska på om några veckor. Jag har skjutit upp det företaget (gillar att kalla uppgifter/ärenden för "företag") en bra tid nu, eftersom jag bävat inför att behöva rota igenom hela källarförrådet. Men jag hade tur och hittade kostymen längst upp i första flyttkartongen jag kollade i. Otroligt. Efter det kändes det lite bättre, fast det kanske var mest att jag tänkte att det borde kännas bättre, nu när jag betat av en sak på att göra-listan. Att jag kan känna mig lite duktig. Tror egentligen inte jag gjorde det. Jag gick tillbaka till tvättstugan, och eftersom det var ca 10 minuter kvar på tvättprogrammet fick jag idén att gå till spel-och tobaksaffären och se om man kunde köpa något slags automatkaffe där. Det kunde man göra, inne i deras lilla spelrum. Det är ett rätt deppigt rum längst in i lokalen, det ser mer ut som ett förråd. Men är svag för spelhörnor generellt så jag tar vad jag får. Kaffet, som kostade mig 5 kronor, tog jag med mig till tvättstugan och hade en god liten stund där. Det var ok antar jag. Själva stunden alltså. Kaffet var också ok, för att vara vad det var. Man får vara glad för det lilla, även om det är svårt. Även om det inte går.
Efter CL-matchen såg vi ett avsnitt av I think you should leave, och sedan gjorde jag just detta, lämnade V. Innan det, under fotbollen, blev jag full på två öl, men det var kanske inte så konstigt eftersom den ena ölen var en ipa på 6,8%. Det upptäckte jag först när jag öppnade burken. Då kände jag mig lite dekadent. Vagnen hem gick 23.59, eller 00.00. Den nya Västtrafikappen är lite förvirrande med tiderna den visar. Men jag hann med vagnen i alla fall, och satt och läste hela vägen hem.
Innan fotbollen började slökollade vi lite på Youtube. Som vanligt med oss blev det rätt nostalgibetonat. V visade några sketcher från det gamla tv-programmet Pangbulle. Sen tittade vi på ett gammalt PS-avsnitt (ungdomsmagasin som gick på svt i början av 00-talet) från Göteborg. Jag minns det som en oerhört härlig tid när jag, egentligen lite för ung för att tillhöra målgruppen, såg PS varje tisdag eller vilken dag det sändes, kl 19 efter barnprogrammen. Varje avsnitt sändes från en fritidsgård eller liknande i en ny stad, med lokala kids som programledare och ett lokalt band som spelade i slutet. Det sistnämnda var en helig stund för mig. Minns hur jag desperat veckorna efteråt försökte komma över en repris av ett program där bandet Ester (stavning?) uppträdde, de hade matchande röda adidas-tracksuits eller dylikt och spelade en låt jag tyckte var fantastisk. Har för mig de blev lite stora sen, ganska mycket senare, med små indiemått mätt då. Det uppträdandet minns jag i alla fall som helt enormt. Sen var det ett annat band som jag också tyckte var helt enormt, som jag inte minns namnet på eller vilken stad de var från, men de var ganska punkiga, jag golvades framför allt av sångarens punkiga karisma. Jag letade upp deras .tk-hemsida och skrev i deras gästbok och frågade om de inte kunde komma och spela i ludvika. "vi kommer gärna, hör med nån arrangör" svarade dem. Det var fint.
På vägen ut från Ica ringde ett okänt mobilnummer. V övertalade mig att svara. Jag svarade och hörde genast att det var en skön kille, och tänkte att det var någon försäljare, men det visade sig vara ett bud som kommit hem till oss med ett blommogram men eftersom varken jag eller J var hemma kunde han inte bli insläppt i trapphuset. Han pratade mer som en försäljare än ett bud, använde våra förnamn: "när kommer J hem då?" Det verkade också som han ville att jag skulle hitta en lösning på situationen. Jag sa att jag var borta i Kålltorp ("det är där vid östra va?" sa han) och att han ju kunde åka dit om det gick för sig. Jag gav honom V:s adress och sen bad han om att få ringa upp om någon minut, han skulle kolla med sin chef bara. Vi hoppade på vagnen hem till V för att vara säkra på att hinna dit före honom om han nu bestämde sig för att åka dit. Jag höll telefonen i handen hela resan beredd på att han skulle ringa, men det dröjde ett tag och när han väl ringde satt jag hemma i V:s soffa. Budet, den sköna killen, berättade att hans chef inte tillät honom göra en extra runda ut till Kålltorp, så jag eller J var tvungen att åka och hämta det i butik. Jag sa att det var ok och vi la på.
På Ica var tanken att jag skulle köpa en vegan mexicana, men jag upptäckte att det kommit en vegansk Dr Oetker så det blev den istället. V köpte två Dr Oetker Tradizionale, minns inte exakt vilken sort men det är alltså dem i svart förpackning. Han köpte två eftersom han trodde det var kampanjpris, 2 för 45:-, men i självscanningskassan blev det ingen rabatt. Han fick kalla till sig personalen, en kvinna som sen fick kalla till sig ytterligare personal, en man som fick ta på sig att springa bort till frysdiskarna i andra änden av lokalen och kolla upp det hela å V:s vägnar. Medan detta skedde gick det upp för mig att jag läst på skylten vid frysdisken att 2 för 45-erbjudandet gällde Ristorante-pizzorna, inte (de lite lyxigare) Tradizionale-pizzorna. V hävdade bestämt att det inte stod så, i alla fall stod det inte "tydligt". Efter ett tag kom personalen, kvinnan inte mannen, tillbaka med ett sånt reklamblad där hon visade att kampanjen mycket riktigt gällde Ristorante. Sedan tog hon ett samtal i sin personaltelefon, det var mannen som sprungit bort till diskarna som ringde för att säga exakt samma sak. Så det blev ingen rabatt för V, som valde att köpa de två Tradizionalepizzorna hur som helst.
Vi gick hela vägen från Kungsportsplatsen till Focus. V ville gå in på stadsbiblioteket men jag satte stopp för den planen. Jag kände mig riktigt sliten efter den långa dagen på stan och ville bara hem och sätta mig ner. Vid Park Lane såg V en "halvoffentlig person" i fönstret till restaurangen, någon forskare han haft kontakt med vid något tillfälle i något syfte jag inte minns nu. När vi sen gled in på focushuset la V fram förslaget att glida in på systemet innan vi gick till Ica. "Vi kan dricka en öl var" var någon slags kompromiss vi kom fram till, eftersom ingen av oss egentligen kände något större sug. Men väl inne bland hyllorna flyttades målstolparna snabbt. "Ska vi ta en lager och en ipa då" "Aa, det blir bra." Jag köpte en Stella Artois, enbart för att Marie Calloway dricker det i Adrien Brody, och en 100w ipa för att den hade fin design.
Efter den något utdragna shoppingrundan landade vi till slut på Fröken Olssons café. När vi kom in i den avlånga lokalen frågade V "det finns några katakomber här inne va?". "Aa det finns ett rum lite längre in". Vi gick upp i dessa "katakomber" men där var det tyvärr fullt. Vi tog istället en plats vid ingången. Jag köpte en kaffe och en vegansk chokladmuffins som inte var särskilt god. V tog en koffeinfri kaffe och någon slags mazarin. Vi kom in på ämnet ”gamla bekanta man tappat kontakten med”. I bådas fall handlade det om klasskompisar från universitet/yrkeshögskola. Sedan pratade vi om Alla mot alla.
När vi kom ut från NK på det trånga, hemska shoppingstråket som är Fredsgatan tänkte jag att vår shopping skulle vara över för dagen och att vi kunde ta sikte på något café, men V var inte färdig med sitt jackletande. I tur och ordning besökte vi Uniqlo, Carlings och Volt. V var inne på att han skulle ha en rock eller kappa denna vinter och testade minst 3 sådana. På Uniqlo stod vi och tittade på kalsonger och pratade om kalsongerna V hade köpt på samma butikskedja när vi var i New York för tio år sedan. Det var något specialmaterial som hette typ "airbreathe" och jag berättade att jag efteråt gått och gruvat mig för att jag inte hade köpt dem också, de verkade så sköna. V sa att han nästan aldrig hade använt dem för att de "luktade konstigt", och sa att jag inte skulle gräma mig för mycket över det tio år gamla uteblivna köpet.
För en gångs skull lyckades jag och V tajma in vår rendezvous ganska väl. Jag kom fram bara minuter före honom. Han behövde bara släntra över Brunnsparken för att ta sig till NK där vi möttes upp vid rulltrapporna. Vi åkte upp en våning till herravdelningen och gick i cirklar runt den runda "balkongen" eller vad man ska kalla platsen där rulltrapporna är, in och ut ur de olika butikerna utan att titta på kläderna. Under tiden berättade V om hur han tjänat 15 kronor på att äta på Bastard Burgers; han hade beställt en burgare och pommes, som sedan hade tagit väldigt lång tid att få. Han hade väntat i över en halvtimme. När han till sist gick och frågade visade det sig att maten varit klar sedan länge, hans beställning hade bara inte dykt upp på displayen som visar när ens mat är redo att hämtas. Personalen erbjöd att tillaga en ny måltid åt honom, men V bestämde sig för att ta den som redan fanns. När han åt den kände han att den hade kallnat och var inte lika god som den kunde varit. Så han gick tillbaka till kassan sen och tog upp detta, varpå han genast fick pengarna tillbaka. Han fick till och med 15 kronor extra tillbaka, eftersom hon i kassan ersatte honom för en hel meny, trots att han hade valt bort drickan och betalat mindre än menypriset. Ergo: han gick plus på det restaurangbesöket. Han tyckte dock inte riktigt det var värt det, eftersom han fått vänta så länge på maten, som han sedan fick äta kall medan han satt och våndades över om han skulle ta upp det med personalen efteråt eller låta det vara.
När jag kom ut från Bombay palace hade det slutat regna så jag bestämde mig att gå hela vägen från Järntorget in till centrum. Gick genom Haga via någon bakgata, den bakom det orangeblåa (?) Axesshuset där jag en gång, eller två, har varit på jourmottagningen. Jag var otroligt mätt och försökte därför gå så långsamt jag kunde. Fick sms från V att burgaren han beställt aldrig blev klar. Jag skrev att det inte var någon brådska, jag var ändå tvungen att gå väldigt långsamt eftersom jag var så mätt.
Jag hade precis varit och klippt mig på andra långgatan. När jag skulle betala gick kortköpet inte igenom, så det slutade med att jag fick swisha istället. När jag kom ut på gatan hade det börjat regna ganska rejält. Jag sprang in på Seven Eleven där jag köpte choklad bara för att se så det inte var något fel på mitt kort. Det var det inte. I kassan var det en kille som antingen var praktikant eller helt ny på sitt jobb, som gjorde det mesta fel. Han hade en handledare bredvid sig som fick säga åt honom allt han missade. Till exempel att han skulle fråga "något mer?" innan han tog betalt. Jag tänkte att det var bra att han inte frågade det, och att det var synd att handledaren var där och såg till att han inte skulle göra om det "misstaget" med nästa kund. I alla fall, efter det visste jag inte riktigt vart jag skulle ta vägen, om jag skulle åka hem och äta hemma eller dröja kvar på stan tills jag och V skulle ses. Tog beslutet att söka skydd på den indiska restaurangen som ligger bredvid 7-Eleven alldeles i början av 2:a lång. Där beställde jag en vegetarisk grönsaksgryta som visade sig vara alldeles medioker. Satt helt ensam först, sedan kom det andra människor som alla valde att sätta sig vid borden intill mitt, trots att hela lokalen stod tom. Det var lite mysigt. Det kändes också bra att inte vara helt ensam, att jag inte var konstig som åt där, eftersom andra människor uppenbarligen också kunde tänka sig att göra det. En man i kanske 50-årsåldern satt bredvid mig. Tvärsöver mittgången satt en kille och en tjej, de gick kanske fortfarande i gymnasiet. Killen had precis fått sin vänstra arm tatuerad och hade den inplastad. Jag försökte äta och lyssna på podd men blev distraherad av att V skrev till mig. Det visade sig att han också var i stan, han hade precis satt sig ned på Bastard Burgers inne vid Brunnsparken. Jag förbannade mig själv över att jag inte skrivit till honom 10 minuter tidigare så att vi kunnat koordinera våra luncher. Istället bestämde vi att vi skulle ses efter att vi ätit, och jag la ner telefonen och fortsatte ta mig an den mediokra grytan i min ensamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar