Har insett att de områden jag uppskattar mest i Majorna är de med mer betong och tegel än landshövdingehus. Chapmans torg till exempel, har ett fint minne från förra hösten när jag åkte gick till biblioteket där en otroligt grå fredagförmiddag och lånade två eller tre Simon Hanselmann-böcker, och sen tog färjan hem från klippan. Det var fantastiskt nu när jag tänker på det, men det insåg jag väl inte då. Ett annat exempel är om man går från Jaegerdorffsplatsen upp längs Slottsskogsgatan, då kommer man efter ett par hundra meter till Dalheimers hus, en stor och grå betongkloss där bland annat synskadades riksförbund håller till. Jag befann mig vid denna byggnad senast i fredags. Det var strålande väder och jag kände för att ge mig ut på något slags äventyr, så jag tog en buss över Älvsborgsbron för att ta en promenad i just Majorna. Det är något jag tänkt jag borde göra sedan i somras, eller innan sommaren till och med, när jag insåg att man kunde ta sig dit på en knapp kvart med buss. I alla fall. Jag gick förbi Dalheimers och kom sen till Mariaplan, som man väl får säga är lite av antitesen till Chapmans torg. Där var så klart stämningen på topp i den krispiga höstsolen. Eller det vet jag inte om den var, men det var tanken som först kom upp när jag försökte leva mig in i det nu. Jag tog någon märklig runda upp till Västra kyrkogården och sen tillbaka ner till Mariaplan. Jag tänkte på våren 2018 när jag och Slarts var på ett bokantikvariat där, funderade på om jag skulle besöka samma antikvariat nu men tänkte att det var "för sent", jag var redan på väg i en annan riktning upp längs Kungsladugårdsgatan, jag försökte hela tiden gå i riktning mot solen för att maximera d-vitaminintaget, sen svängde jag in på Godhemsgatan och avverkade denna från början till slut. En helt okej gata, men kanske lite för lång. Sista biten var ganska tråkig. Kom ut på Såggatan, tänkte "här går jag på den något bortglömda Såggatan", vet inte varför jag tänkte så, det känns bara som att man befinner sig i skymundan där. Gick förbi en pizzeria som hade veganpizza, men jag kände inte för att sitta där och äta. Kom sen ner till fotbollsplanen som enligt google maps heter Karl Johanstorget, där det kändes som man "kom in" i Majorna igen, in i the matrix. Kändes som jag gick förbi ca 100 sunkhak där jag mycket väl kunnat tänka mig "släntra in" om jag så hade modet som krävdes för det. Svängde höger in på Amiralitetsgatan, förbi fotbollsplanen, vänster in på Kommendörsgatan ner till gatan där Zenit ligger. Där var det också full rulle. Saknar tiden när jag brukade sitta där och läsa x-men eller fantastic four på min ipad, det var väl våren 2018, en av de bästa tiderna i mitt liv ändå. Ska skriva mer om det någon annan gång fast det egentligen inte finns så mycket mer att skriva. Gick upp längs den kullerstensbelagda backen till Stigbergstorget, fortsatte nedför Stigbergsliden, gick tredje långgatan ner till Järntorget, genom haga (på en av bakgatorna) bort till Hagakyrkan, fortsatte på någon bakgata genom Vasa och svängde sen ner till Pedagogen, vidare via Magasinsgatan ner till Kungsgatan där jag gick in på SF-bokhandeln av någon anledning, var svintrött och inte alls särskilt sugen på att gå runt där. Sen gick jag till Stenpiren och tog färjan till lindholmen, bestämde mig för att äta på Max, det var fruktansvärt på alla sätt och vis, solen låg på något fruktansvärt och restaurangen var full av barnfamiljer. Sen tog jag en sväng förbi Coop Eriksberg och sen gick jag hem och såg Ghost in the Shell hela kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar