Satt på vagnen igår och tänkte att det var en ovanligt klar och blå natthimmel över Ramberget, sen insåg jag att det var en reklamskylt för Alvedon Novum som speglade sig i fönsterglaset. När vi körde över bron saktade vagnen in betydligt, och efter en stund meddelade föraren att anledningen till att han körde så långsamt var att det var en rebell med sparkcykel framför oss. Sen gasade han på och jag såg rebellen hoppa över stängslet till cykelbanan, han hade mycket riktigt en sparkcykel.

Tidigare under dagen hade jag åkt till Frihamnen där jag mötte upp V och gick till Ringön där han hade hyrt en billig liten replokal i ett par timmar. Tanken var att vi skulle jamma. Eftersom det kommit med kort varsel hade vi inte tänkt ut några låtar vi kunde spela, så det fick vi tänka ut på plats, så att säga. Jag spelade på en washburn eller jackson gitarr som var nedstämd typ 100 steg. Jag tror vi började med A Hard Days Night. Jag fick leta upp text på mobilen som jag hade på ett notställ, men det var lönlöst, för den slocknade ju innan vi hunnit till andra versen, och det var ju alltid de andra verserna jag inte kunde. Mikrofonen stank av cigarettrök, så jag hängde min jacka över den. Det hjälpte mot det men inte så mycket mot rundgången. Vi spelade Here Comes the Sun och When You Were Young. Have You Ever Seen the Rain och Strutter. Learning to Fly. V spelade in lite på sin mobil, och jag tyckte vi lät som Dead Moon, det var fint. Efteråt gick vi över bron och bort till Gårda där vi åt på ett burgarställe med veganburgare som var sådär. Vi satt kvar länge där på deras uteservering, vi fastnade (så klart) i att vi skulle komma på alla låtar på 2 steg från paradise. Det som tog mest tid var att V skulle komma på låten Det dom aldrig nämner, en enligt mig ganska tråkig låt som de hade kunnat skippa att ha med på albumet. Jag sa att det var troligare att Håkan själv skulle komma strosande förbi där på trottoaren, kanske på väg till Ullevi eller någon padel hall, än att V skulle komma på vilken låt det var han hade glömt, för att det var en så intetsägande låt. Sen när polletten till sist trillade ned, efter att jag hjälpt honom med typ halva titeln, visade sig att vi båda hade missat ytterligare två låtar, två låtar som man borde tagit om inte direkt så snart därefter, Vid protesfabriken och Man måste dö några gånger. Jag skriver titlarna lite slarvigt med flit. Jag gillar nog båda de låtarna, V var lite mer ***svalt* inställd till dem. I alla fall Man måste, och det kan jag köpa, den är ju på ett sätt en ganska platt Tom Petty-pastisch. Men jag gillade den mycket när den kom, jag tror jag tyckte den var snyggt uppbyggd, att andra versen går ner lite, att det blir en liten paus med trummorna mitt i versen, med de där raderna om Casablanca, jag tyckte de var fina, då i alla fall, när jag lyssnade på skivan som jag laddat ned som torrent någon eller några veckor innan den släpptes. 

Sen gick vi genom, eller över Lunden hem till V och såg filmen The Dry. Den var väl helt ok om lite tråkig.