Jag vill flytta till Stockholm. När jag var liten och vi åkte till Stockholm nån sommar här och där, lånade vi alltid min pappas kompis lägenheter. Jag skriver lägenheter eftersom den här kompisen hade flyttat till en ny lägenhet varje gång vi var där. Jag har vaga men fina minnen av de här lägenheterna och gatorna de låg på, och jag önskar jag kunde komma ihåg exakt just var de låg, så att jag liksom hade konkreta platser att knyta an min nostalgi till. Det är speciellt en lägenhet jag skulle vilja hitta tillbaka till. En etta på Södermalm på tredje eller fjärde våningen, i ett gammalt hus med en sån hiss med gallerdörr och marmortrappor. Lägenhetens enda rum hade ett fint trägolv och en bäddsoffa där vi satt och tittade på Sommartorpet och pip-larssons på kvällarna, och allsång på skansen, och när Lasse Berghagen sjöng om Stockholm och kameran panorerade ut över Söder, kändes det svindlade att veta att vi befann oss där. Jag skulle ju kunna fråga mina föräldrar var den här lägenheten låg nånstans, men det är något som tar emot med det. Nu är det istället så att när jag är i Stockholm går jag alltid runt och letar efter den gatan som svävar omkring inne i minnet, gatan som i mitt huvud utgör själva essensen av Södermalm. När jag går på Ringvägen känns det som jag är nära, men också när jag är vid Mariatorget. Jag hittar aldrig helt fram.