Lyssnade på The Rising för första gången i mitt liv idag. Den var bra tyckte jag. Kom via Max Weinbergs wikipedia-sidan in på artikeln om Tonight Show-bråket mellan Conan O'Brien och Jay Leno. Minns det som en rolig tid när det var bestämt att Leno skulle få tillbaka sin show och Conan bara sket i allt under sina sista program. Typ rullade in en Picasso-tavla och tände eld på den. 

Har ett väldigt nostalgiskt förhållande till late night-programmen på 00-talet. Efter studenten när jag var arbetslös kollade jag dagligen på repriser av Late Show, men innan det, i typ grundskolan, var det bara då och då man lyckades se något avsnitt, kanske när man var hemma och var sjuk, men då blev det också att man memorerade typ hela det avsnittet. Varje skämt i monologen, varje placering i top ten-listan (om det var Letterman), varje anekdot gästerna drog, hela dialogerna från scenerna de visade ur gästens nya film. Och så klart musikgästerna i slutet. Allt det fanns liksom kvar i ens medvetande under lång tid framöver. Nu finns så klart bara minnet av minnena kvar. Men jag tänker fortfarande ibland på när Cypress Hill gästar Tonight Show och spelar låten What's Your Number och ger Jay Leno en tröja efteråt. Pearl Jam är hos Letterman och spelar en låt från sin skiva med en avokado på omslaget. JL följer upp ett skämt i sin monolog med att spela luftbas till The Whos My Generation (givetvis är husbandets basist direkt med på noterna och backar upp). Conan har jag inget sånt "konkret" minne från, men jag tittade definitivt en hel del på hans Late Night, det sändes på TV4 plus som jag minns det, eller någon av TV4:s extrakanaler som vi hade oftare än TV3, Kanal 5 och ZTV eller vilka det var sände DL och JL. 

Det sista jag har att säga om det här, är att det tog lite väl lång tid innan jag förstod att kulisserna de hade bakom sina skrivbord, de med New Yorks och Los Angeles skylines på, det tog lite väl lång tid innan jag förstod att det bara var kulisser och inte enorma panoramafönster ut mot städernas verkliga siluetter.