Man ska aldrig, jag repeterar: aldrig, visa en favoritfilm för någon närstående. Det vill säga man ska aldrig se om en film som man älskar tillsammans med t ex en kompis eller partner. Ibland hävdas det ju att detta är något som är bra att göra, ”för då får man se filmen genom deras ögon, då blir det som att man får se filmen för första gången en gång till” och så vidare, som om det vore något positivt. Problemet är ju bara att det aldrig någonsin har hänt. Det enda som händer om man visar en favoritfilm för en kompis eller partner är att man sitter och svettas av ångesten som uppstår när de inte reagerar alls på de citat ”starka scenerna” och att man i realtid får uppleva hur en svinbra film förvandlas till något alldeles mediokert. Så visst, man får kanske se den genom deras ögon, men det är aldrig, jag upprepar (repeterar lät som jag spelade teater) aldrig något positivt.