Nån gång i januari skrev jag om vilka skivor jag såg mest framemot det här året. Eller jag radade bara upp några jag visste skulle komma. Jag skrev bland annat Charli XCX, utan att ens ha hört någon av singlarna och förstått att hon har haft en uttalad ambition att göra nåt slags mainstream album. Nu har jag satt in mig i allt och måste säga att det bara känns deppigt. Alltihop. Låtarna som släppts är supertrista och har tagits emot därefter och Charli skriver långa rants på twitter om hur upprörd hon är på sina fans som bara klagar. 

Det är trist när band och artister som varit genier helt plötsligt bara verkar tappa det och blir tråkiga. Tänker att det hände med Håkan efter Det kommer aldrig... eller kanske lite i och med den skivan till och med. Fast han hade å andra sidan inte gjort en helgjuten skiva sedan Ett kolikbarns bekännelser. Två steg kanske, men den hade några riktigt tråkiga låtar. Edelweiss hade nästan bara tråkiga låtar när man tänker på det såhär i efterhand, det fanns ju såklart några pärlor och Tro och tvivel är ju en av hans bästa låtar, men jag vill nog ändå stå fast vid att som ett album är den skivan inte bra. Men framtill Det kommer aldrig va över för mig kändes det ändå som han fortfarande hade det där magiska i sig, och sedan kom den vedervärdiga Du gamla du fria och den hade verkligen inget alls. Den lät som någon som absolut inte ville göra musik, men eftersom det hade gått några år sen sist var han tvungen för att ha något nytt till nästa ullevi-spelningar. Det är liksom knappt en skiva, finns det ens några låtar på den? Illusioner var också hemsk. Rampljus är ungefär samma sak som Du gamla, det finns inga låtidéer alls, men istället för hamnarbetare från varvet samplas det från jocke åhlunds vinylsamling. Tillsammans i mörker är dock en fin låt.